Göteborgsposten – 11 december 1863, sida 1

bedröfliga reliker, som fattigdomen säljer för ett stycke bröd. De lågo der i aftonens solsken och väntade på at falla någon excentrisk köpare på läppen. Nästintill denns det förflutnas sarkofag låg en snygg, nästan treflig restau ration, hvarest man kunde få soppa och tre rätter samt er halfbutelj vin för fem pence. Det var som om hela trak. ten beskuggats af kyrkor och genljudit af ständiga likprocessioners gång; och då den låg lågt och fjerran från li och rörelse, var den egnad att göra ett plågsamt intryck på lättsinniga menniskor. Eleanor gick före majoren — som var henne till så pass nytta som en blind sin hund — och lyckades omsider att finna det hus, som hade den äran att hysa monsieur Victor Bourdon bland andra. Jag siger med fli bland andra, ty som en populär tidskrift, hvilken gafs ut tvenne gånger i veckan, hade sin byrå i första våningen, en grönsaksförsäljare boddo i bottenvåniugen, en hårfrisör, som erbjöd sig att klippa och frisera hår innehade andra våningen, och ett mystiskt fruntimmer, hvars yrke representerades genom en urblekt målad skylt, bodde nå: gonstädes på vinden, så var handelsexpediten en ganska obetydlig hyresgäst, en stackars nomad, som den ena dagen kurde efterträdas af en juris studiosus och den andra af en aktör af andra ordningen vid en teater af femte ordningen. Eleanor märkte detta, när hon frågade portvakterskan hur hon skulle komma till monsieur Bourdon. Detta frun timmer, som satt och stickade och hindrades af sina fylliga former att se sina strumpstickor, sade att monsieur