Göteborgsposten – 8 december 1863, sida 1

Italiens finansiela ställning. Då Italiens folk greps af den stora tanken att sammansluta sig till en enda nation, ingick derialdrig någon beräkning på kostnaden af ett dylikt företag, och en sådan tanke torde under den allmänna hänförelsen snarare utgjort en eggelse än en hämsko på företaget. Italienska halfön med sina 22 millioner innevånare bildade före sammanslutningen ej mindre än sju särskilda stater, af hvilka enhvar hade sitt hof, sin styrelse och arme att underhålla. Dertill kom det kostsamma skyddssystem hvar och en särskilt uppställt mot sin granne. Afskaffandet at dessa särskildta styrelser och införandet af en enda centralmakt innebar redan i och för sig besparing af millioner; men detta var dock föga mot den fria och obehindrade samfärdseln från ena ändan till den andra af ett land af mer än 10 latitudsgraders utsträckning och som kan berömma sig af en mångsald och rikedom på produkter, som så länder af samma vidd kunna uppvisa. Af halföns sju stater hade sex som bästa skydsmedlet uppfunnit ett ekonomiskt och politiskt karantänssystem, hvilket isolerade ej blott halföns särskilda stater från hvarandra och Italien från den öfriga verlden, utan ofta tillochmed gjorde förbindelsen emellan till samma stat hörande distrikter hart nära omöjlig. Sålunda lefde innebyggarne i de särskilda staterna i — kk! ——— 22z7—— Av