Göteborgsposten – 7 december 1863, sida 2

en mycket stor tjenst och detsamma kan ni göra mig. Jas är broullierad med den der monsieur Lon-eell-lotte för alltid; och jag som har gjort så mycket för honom. Han är otacksam — han är icke värd så mycket som så — monsicur Bourdon knäppte härvid på sina framtänder med tummens nagel, liksom för att röja sitt outsägliga förakt. — Men det behöfver jag ju icke säga för er, madame. Ni var i trädgården, när den stackars gamle — monsieur de Crespigny låg död. Ni minns — ni vet det. Bry er icke om att jag icke är riktigt redig; jag har tagit mig litet för mycket till bästa i dag. Vill ni, madam, möta mig i morgon kl. fem i Palais Royals trädgård? der är musik alla tisdagar. Vill ni möta mig der? Jag har något ytterst rigtigt att säga er. Besinna att jag vet allt. Jag vet att ni hatar denne Long—allotte. Jag vill hjelpa er att hämnas på honom. Ni kommer ju? — Ja, svarade Eleanor hastigt. — Kl. fem? Jag skall vänta på er vid fontänen. — Ja, Monsieur Bourdon steg upp, tog sin hatt med en helsning, som röjde att han fått för mycket till bästa, och återvände till sina vänner. Majoren och mrs Lennard hade hela tiden stirrat med häpnad på den fulle fransmannen, (Forts.) å j q I