Göteborgsposten – 7 december 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af fors. till Lady Audleys Iemlighet.) Mrs NMonckton fick ett stygn af svartsjuka, då hon tänkte på att hennes man en gång älskat denna qvinna så ömt. Hennes man! Hade hon ännu rätt att gifva honom detta namn? Hade han ej frivilligt afslitit det band, som förenade dem? Hade han icke skymfat henne, förolämpat hepne genom låga och ogrundade misstankar riktade mot hennes ära och tro? Jo, allt detta hade han gjort, och likväl älskade Eleanor honom! Hon kände sin kärleks styrka nu, då hon var fjerran från honom och kanske aldrig mera skulle få se honom vänligt betrakta henne. Hon visste det nu, då hennes plan att hämnas på Launcelot Darrell misslyckats och lemnat ett stort tomrum i hennes själ. Hon tänkte nu för första gången allvarligt på sin man och insåg att hon älskade honom. — Richard hade rätt, tänkte hon den ena gången efer den andra, mitt lifs uppgift var grym och oqvinlig. Jag hade ej rätt att gifta mig med Gilbert Monckton, melan min själ var full af bittra tankar. Richard hade rätt. Min stackars far hade ej kommit att hvila bättre, om jag kunde straffat Launcelot Darrells nedrighet.