Göteborgsposten – 5 december 1863, sida 1

1863, försvara sig, men den sorgliga håndelsen inträffade dock redan år 1840, och det förefaller derföre litet komiskt att 23 år senare läsa berättelsen om dödsfallet om igen. Notisen har emellertid börjat vandra ge nom landsortspressen och vi vänta att endera dagen få låsa den i Eksjö-tidningen eIIvad Nytt ?. Göteborg d. 5 December 1863. Urr Stadsfullmäktige sammanträdde i åter kl. 5 e. m. för att fortsätta dagens förhandlingar. Till diskussion förekom först beredningens alstyrkande af lektor Blomstrands förslag om kommunalutskyldernas uttaxering af en utsedd taxeringsnämnd. Diskussionen inleddes af hr Blomstrand, som i ett längre, skriftligt anförande sökte försvara sin åsigt om olämpligheten af beredningens förslag och företrädet af hans eget, hvilket af honom närmare utvecklades och motiverades. Hr Philipsson ansåg, att de af beredningen anförda fem skälen för förkastandet af hr Blomstrands förslag voro alldeles tillräckliga. Hr Blomstrand trodde ej, att hans förslag blifit af beredningen i detalj pröfvadt. Framhöll för öfrigt sitt förslags fördelar. Hr Philipsson ansåg att beredningen ej egt skyldighet taga hr B:s d. 23 sistl. Sept. gjorda anförande — något förslag var detta ej — i betraktande. Förslaget hade redan förut blifvit af stadfullmäktige förkastadt. Hr Blomstrand anhöll att besagde anförande måtte betraktas såsom ett förslag af honom, eftersom namnet skulle göra något tlll saken. Doktor Dickson ansåg hr B:s förslag för overkställbart, opraktiskt och onyttigt. Visade huru fattigskatten från att år 1789 vara en frivillig afgift blifvit uttaxerad på olika sätt, tills på 1830-talet det nuvarande olycksaliga taxeringssättet för stadsutvlder infördes. Ett slags socialistisk terrorism hade it rådande för upprätthållande af detta beskattningssätt. Taxeringen skulle enl. hr B:s förslag bli ytterst tidsödande. Hr Blomstrand önskade att afgörandet af hans förslags öde måtte uppskjutas tills man bestämt sig angående de öfri förslagen. Besvarade för öfrigt d:r Dicksons anmärkningar. Etter någon ytterligare diskussion afslogo stadsfullmäktige genom votering lektor Blomstrands d. 16 April väckta och d. 3 September återupptagna förslag rörande grunden för uttaxeringen af stadens kommunalskatter. Enhälligt bestämdes derpå i enlighet med beredningens förslag, att hvarken de af hrr Dickson och Philipsson framställda förslag skulle läggas till grund för kommunalutskyldernas fördelning, ej heller den af magistraten förordade vid uttaxeringen af innevarande års bidrag till fattigvården m. fl. inrättningar antagna tariffen skulle antagas för kommunalutskyldernas utgörande. Beredningens förslag, att den i 57 S af Kongl. förordn. ang. kommunalstyrelse i stad stadgade grund för fördelningen af kommunalutskylderna å fast egendom må, utan jemkning, härstädes tillämpas, föranledde en liflig diskussion. Denna börjades af hr Berger med några anmärkningar mot beredningens uppgifter om att de bidrag fastigheterna hittills fått vidkännas med undantag af den obetydliga tomtöreafgiften hädanefter upphöra. Hr Philipsson upplyste att härmed förhölle sig såsom beredningen uppgifvit. Hr Hedlund. Bevillningsförordningen vore något dunkel i afseende på skillnaden emellan skatt på fastighet och på inkomst. I afseende på den förra är det uteslutande fastigheten som bär skatten och det är likgiltigt om denna är intecknad till skorstenarne. Vore det väl rättvist om alla kommunalutskylder vore personella, då åtskilliga af dem just sammanhänga med fastigheten? Fastighetsskatter upptagas dessutom vid försäljningar och köp. Man borde noga vidhålla skillnaden emellan personlig skatt och skatt på fastighet. . Hr O. Dickson uppträdde mot beredningens förslag, emedan detsamma ej medgåfve nedsättning i skatten å mindre fastigheter, något som talarens förslag deremot gjorde. Enligt detta skulle nemligen fastighetsegare med blott 700 rdrs inkomst åtnjuta lindring. Hr Berger instämde i, att fastigheter böra bära sin fulla anpart i skatter. Trodde hr O. Dicksons förSlag i denna del impraktikabelt. Visade huraledes en egendom som underginge betydligare styckning derigenom skulle befrias från skatt. Ordföranden fann det betänkligt och motbjudande att då enligt komiterades förslag lindring medgåfves åt en viss klass denna då skulle betunga blott en enda af de öfriga. Fastigheterna borde äfven båra sin del af denna tunga. Hr IIedlund instämde i ordförandens äsigt. Ville för öfrigt att fastigheten skulle bä sin afgäld särskildt och egaren sin, alltefter sin förmögenhet. Hr Blomstrand bestämde begreppet grundskatt och huru sådana skatter uppkommit. Särskildt hade i stad hvarje tomt haft sina skyldigheter t. ex. att hålla gata, gå brandvakt o. s. v. Från dessa hade tomtegaren lösköpt sig genom att till staden betala vissa summor för att denna skulle åtaga sig saken. Dessa afgifter hänga således tillsammans med fastigheten. Framdrog missförhållanden som redan uppstått genom förbiseende häraf. Varnade mot förhastade beslut och önskade frågans uppskjutunde. D:r Dickson ansåg detta nu anförda röra en helt annan fråga. Hr Philipsson ådagalade det oriktiga i hv Hedlunds uppfattning af bevillningsförordningen, äfvensom det orimliga i, att en person skulle skatta särskildt för sin fastighet och särskildt för s n i densamma nedlagda förmögenhet. — Angående ordförandens betänklighet mot att betunga blott en enda klass 4 4 oo 11 tl ÅS 4 56.