Göteborgsposten – 4 december 1863, sida 3

Från Utlandet. Patrie säger, att franska regeringen nu känner hela Europas svar å kejsarens inbjudning till en kongress. Uti en artikel härom yttrar bladet: Konungen af Holland är den ende monark, som ännu icke uttalat sina äsigter, men detta dröjsmål härleder sig at omständigheter, hvilka äro helt och hållet främmande för förbindelsernas ställning mellan Frankrike och Nederländerna likasom för förbindelserna mellan kejsaren och konung Wilhelm. Dessa förbindelser hafva ej upphört att vara vänskapliga. Sultanens skriftliga svar hade ännu icke ingått d. 28, men kuriren från Konstantinopel väntas stundligen. Man vet blott, att vår gesandt i Konstantinopel, hr Moustier, under ett samtal med hans höghet fått sig meddeladt h. h:s bifall i de mest jakande ordalag, med tillägg, att h. h. sålunda skulle få tillfälle att tillfredsställa sin länge hysta önskan om att personligen lära känna kejsar Napoleon. Svaren från staterna af andra rangen äro alla jakande och skilja sig endast i ordalagen. Spanien lyckönskar ren till hans tagna imtiativ, tackar honom för inbjudningen, och under det att det anmärker, att det ej har något större intresse att bevaka, förklarar det sig beredt att låta sig representeras och äfven deltaga i det stora allmänna fredsverket. Denna sista förklaring är äfven Portugals, Italien bifaller öppet och enkelt. Det uppskattar mera än hvarje annan makt kongressens nytta. Den hel. fadrens svar är så jakande som möjligt. Men den katolska religionens husvud, trogen sin mission och sin politiska. ställning, talar om nödvändigheten för folken att förena sig i den allmänna kyrkan, beklagar de olyckliga tider som kyrkan har att genomgå, och erinrar om de lötten, som gifvits honom, löften, hvilka böra kitaga honom från hvarje sarhåga för framtiden. Schweiz är beredt att deltaga i en kongress, som bör åter garantera det dess neutralitet. Det är i förbundets bref alldeles icke fråga om Faucigny eller Chablais. Sverige och Danmark bifalla, i hopp om att så se kongressen behandla den slesvigholsteinska frågan. Belgien är mycket bestämdt i sin förklaring: det formulerar sitt samtycke i fem rader. Konung Leopold, eventuel skiljedomare i alla de tvistiga punkter som uppstå, har ej kunnat vägrat sitt deltagande i en församling, som är afsedd att tillförsäkra kontinenten om fred. Rysslands svar öfverensstämmer på föga när med de offentliggjorde analyserna. Artigt