Göteborgsposten – 3 december 1863, sida 2

der jag fruktade att min fåstman skulle komma oeh lägga beslag på mig. Men det gjorde han visst icke. Jag fick sedan veta af pappa att han icke visat den ringaste lust att förfölja mig, och att han särskilt bedt att intet försök måtte göras att hindra mig från att få min vilja fram i fråga om Fred. Om han hade rest efter mig, så skulle jag sannolikt återvändt och gift mig med honom, ty jag är mycket svag och det ligger i min karakter att göra allt hvad man vill ha mig att göra. Men han inskränkte sig till att gå omkring ett par dagar och se blek ut som ett spöke och trotsa allt gäckeri för att hans brud rymt från honom aftonen iföre bröllopsdagen. Och derefter skiljdes han från pappa och reste till Egypten och for uppför Nilen och betedde sig utländskt på allt sätt. — Har ni aldrig sett honom sedan? frågade Eleanor oroligt. — Jo engång, svarade mrs Lennard, och det är det besynnerligaste i hela historien. Omkring tre år efter mitt giftermål var jag i London, och Fred och jag voro mycket, mycket fattiga, ty hans tante hade icke ännu förlåtit att han haft henne till sitt verktyg i Lausanne, och han fick inga penningar från henne och hade icke annat än sin lön och hvad han då och då fick af Louisa, som gift sig med en rik cityman kort efter det jag låtit enlevera mig. (Forts.)