Göteborgsposten – 3 december 1863, sida 2

dersta loppet något afvikit från vanliga linien, med den påföljd att Westman ögonblickligen afled. Från Ilernösand skrifves den 25 sistl. Nov.: I Söndags föll i och närmast omkring staden så pass snö, att det i orten blef godt slädföre. Oförsigtighet. I en korrespondens från Tjäll till senaste n:o af Hernösands-Posten läses: En varnande händelse inträffade härstädes d. 19 sistl. Nov., då inhysesmannen Magnus Bolund och hans hustru båda på morgonen innan det hunnit blifva ljust gått bort från sin bostad och qvarlemnat sina trenne små barn. Dessa hade medan föräldrarne voro ute uppstrukit eld och antändt halm i sän gen, hvarifrån elden hastigt spridde sig, och då modren efter en stunds förlopp hemkom, hade den redan tagit öfverhanden, och de trenne små värnlösa barnen hade, för att skydda sig för eld och rök, insvept sig i sängkläderna. Med möda kunde modern rädda barnen, enär sängkläderna till en del voro förbrända. Lyckligtvis ankom snart hjelp till eldens släckande, så att väggarne i den antända byggningen och en annan på några fots afstånd stående byggning kunde skyddas för det farliga elementet, emedan ymnig tillgång på vatten var att tillgå. Från Luleå skrifves, att från och med i medio af förra månaden vintern derstädes slagit sig ned på allvar. Dagarne voro friska och klara och slädföret klingande. Från Söderhamn skrifves d. 27 sistl. Nov.: Efter det en i allmänhet särdeles blid väderlek under de senaste veckorna varit rådande, har nu något snö fallit, dock ej så ymnigt att begagnandet af släddon varit möjligt. Farvattnet hit är ännu alldeles isfritt. Skrock. Från Hudiksvall berättas, att allmogen i stadens kringliggande socknar fått i sitt hufvud, att frimurare finnas i staden, samt att dessa roa sig med att slagta så älr dre som yngre personer, dock helst barn, hvilr ka sedermera insaltade skickas till hundturr ken. Förskräckelsen har gått så långt, att allmogens resor in till Hudiksvall märkbart minskats. — Man kan ej nog beklaga prestert nas och skollärarnes liknöjdhet att ej försöka upplysa äfven de äldre bland allmogen och hindra vidskepelsen och skrocket. Lindmark-Bäckgrenska sällskapet gåft vo innan sin afresa från Falun en representat tion till förmån för de brandskadade i War: berg. — Sällskapet uppträder, såsom vi förut omnämnt, f. n. i Gefle, der i Söndags gass skådespelet Industririddarne, öfvers. af Knut Almlöf. Ny kyrkogård. Kalmar nya kyrkogård invigdes högtidligen sistl. Söndag. Underbar räddning. I senaste n:o af Dalpilen läses: Helt nyligen tilldrog sig följande märkliga händelse i Sundborn. En dag lekte kyrkovärden Erik Söderbergs barn ute på gården invid bostaden, då helt plötsligt det minsta af barnen, en tvåårig gosse, saknades. Modren sökte nu öfverallt i närheten, men oaktadt hon tydligen hörde ett qvidande läte från den lille, lyckades hon ej att få reda på honom. Sedan sadren, som var ute på åkern, blifvit tillkallad, öppnade han på den tätt tillslutna brunnsluckan, dervid han i brunnen varsnade sitt barn, som reste hufvudet tätt öfver vattenytan och höll sig fasi med de små händerna i en stenkant. Fadrer klättrade hastigt ned i brunnen och fick up, barnet med lifvet. Det är troligt att den lille af nyfikenhet upplytt luckan och fallit ner brunnen, der han på nämnde sätt hållit sig fast i nära en half timmas tid. Folkbeväpningen. I Dalpilen? läses en högst intressant artikel rörande skarpskyt teväsendet i öfre Dalarne, hvilken artikel slu tar med följande varmhjertade ord: Tidens örn skakar hotfullt sina vingar äfven öf ver oss. Stormen från öster, och möjligen äfven frå sandra håll, kan snart bryta lös öfver våra berg; ocl vilja vi då hoppas att kunna bestå mot en öfverlag sen fiende, att värna vår sjelfständighet, så måste v lock hålla oss redo för den stundande striden. Klip porna räcka oss svärd, men vi måste ock lära 08