Göteborgsposten – 3 december 1863, sida 1

Joch farfars spår. Men modet är också en makt, och äfven vårt lands innevånare skulle skaffa sig tillfälle att tilltredsställa sitt behof i denna väg. Hvilket herrligt fält skulle ej då åter öppnas för lurendrejare, och våra nu så fredliga kuster skulle åter bli hemort för en lagbrytande och genom lagbrottens mängd allt råare befolkning! Hvem minnes ej den tid, då sockerduk och shirting voro omöjliga att på laglig väg införas i landet. Våra inhemska sabrikanter tillfredsställde ej på det aflägsnaste sätt konsumtionen — och ändock gick hvar och hvarannan klädd i skjortor at detta oimportabla tyg. Den svenske arbetaren — hvarmed naturligtvis menas den svenske arbetsgifvaren, fabrikanten — skulle ej heller nu kunna tillgodose konsumtionen, och tvifvelaktigt är, om ens han skulle kunna vinna på tullförsnillningarnes återkomst. Men den, som i alla hänseenden blefve lidande, vore den stora allmänheten, hvilken skulle till ett så högt pris nödgas betala sina behof i denna väg, att landets förlust på så sätt skulle olyckligt balancera mot en oviss stegring i den inhemska sabrikationen och ett tillfälligt riktande af några få fabrikanter. Det anses vidare i petitionen, att den ökade införseln betäckts genom ett på låneväg skapadt konstladt öfverflöd af utländska kapitaler, hvilket äfven ledt till omåttligt stegrade fastighetspriser och obetänksamma, onödiga företag. Då lånen skolat betalas, ha derföre förlägenheter uppstått, hvilka endast kunnat besvärjas genom nya lån. — För vederläggning af denna sats, behöfva vi endast hänvisa till komiterades betänkande angående Sveriges ekonomiska och finansiela utveckling under åren 1831—1860, hvari med slående fakta visas, huru, med alla förbättringar i jordbruk, bergshandteringar och fabriker, kapitalstyrkan ökats inom landet i rättvis proportion. Klagan öfver de stegrade arbetslönerna bredvid de låga varuprisen förråder också petionens kärna. Hvar kan den stora massan af folket befinna sig i ett lyckligare tillstånd, än der arbetslönerna äro höga och varupriserna låga? Det är således icke för massan, som petitionärerna tala, då de frambära denna klasan. Orsaken till de låga varupriserna torde böra mest sökas i de senare årens öfverallt ogynnsamma handelskonjunkturer, tillfölje af det prekära tillstånd, hvari nästan hela verldens politiska förnållanden befinna sig. Särskilt torde ställningen i Amerika hafva vålat den ötverklagade tillströmningen på vår marknad af modesaker till läga priser, och letta förhållande är således ett tillfälligt, med anledning hvaraf man ej kan fordra en prinpiel omkastning i handelslagstiftningen. Annars synes det väl naturligt, att höga arbetsöner ärven skulle uppdrifva varupriserna, alllenstund de forra göra konsumenternas antal så mycket större — och säkert är äfven att le allmänna konsumtionsartiklarne icke stå ågt i pris. Välståndet är också allmänt i emförelse med hvad förut varit fallet, och vad klagan öfver onaturliga egendomsspekuationer angår, torde höga införseltullar föga fhjelpa ett ondt, som endast med tiden och ;enom klok hushållning och erfarenhet kan afjelpas. Af de i går afton anlända Stockholmstidingarne sysselsätta sig A. Bl. och Posttid