Göteborgsposten – 2 december 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf, till Lady Audleys Hemlighet. — Ack, hata och förakta mig för all del icke, miss Villars, ropade mrs Lennard. Jag vet att ni får lust att göra det, men gör det icke. Jag gjorde det — jag gjorde det verkligen, mrs Villars. Men jag är inte så dålig, som ni skulle tro; det var mest för min stackars pappas skull — ja det var det visst och sannt. Eleanor kunde omöjligt begripa huru mrs Lennards dåliga uppförande mot sin fästman kuude ha gagnat hennes far och sade något sådant. — Ja, ni ser för att förklara det måste jag gå tillbaka till sjelfva början, som inträffade, när jag var i pensionen. Som det tydligt märktes att mrs Lennard var mycket road af att tala om denna sak, så hade Eleanor ej hjerta att afböja det. Målningen på sammet afbröts derföre åtminstone för den morgonen, och majorskan tog för mrs Moncktons räkning en kort öfversigt af sin historia. — Ni måste veta, började mrs Lennard, att pappa var landtjunkare och att han en gång varit mycket rik eller att åtminstone hans familj, som var mycket gammal, ) Forts. fr. N:o 277.