Göteborgsposten – 1 december 1863, sida 1

iiiiiii allt sätt, helgonfester firas i det oändliga, och processioner tillspärra gatorna. Icke under då, om man i Mexiko tröttnar vid det utbasunerade lycksalighetstillståndet och är allvarligt betänkt på att rädda sig srån räddarne. Det ser således ut som om erkehertig Maximilians avancemang till kejsare komme att låta vänta på sig. Napoleon hade kanske gjort klokare i att uppskjuta anbudet af kejsarekronan tills denna varit till hans fria disposition. Det är ej så lätt att få ett helt tolk att dansa efter sin pipa, särdeles då en ocean ligger emellan folket och pipblåsaren. I Japan ser det ganska krigiskt ut. Kejsarne och länsfurstarne äro eniga om att hålla främlingar i allmänhet och engelsmännen i synnerhet på vederbörlig distans med alla dem till buds stående medel. I England ha nu indtligen förståndigt folk gjort den vigtiga upptäckten att det är den konsiderationslösa oförsyntheten hos enskilda ladies och gentlemän, som oftast ådrager landet trakasserier med främmande regeringar och störtar det i blodiga och kostsamma krig. Engelska herrar och damer anse sig då de äro på främmande botten kunna följa sina egna kapriser; synnerligen är detta förhållandet, då de besöka eller slå sig ned i länder, som de anse mindre civiliserade än Åold England. Brytningen med Japan härleder sig helt enkelt från öfversitteriet och föraktet för de japanesiska lagarna hos en brittisk kavalkad af herrar och damer, som olofiigen ilade i sporrsträck genom de öfverfyllda gatorna. En häröfver förbittrad japanesare i furstens af Satsuma svit kastade sig öfver en af sällskapet och dödade honom — se der orsaken till detta krig mellan England och Japan, som det senare sökt förekomma genom pekuniera skadeersättningar, då det ej kunde utleverera den förrymde mördaren. Se der orsaken till att en stad på 150,000 innevånare lagts i ruiner grnom engelska bomber. Det är verkligen icke så mycket att undra på om dessa japanesiska och kinesiska folk betrakta Europa som ett hemvist för barbarer. Kung Georg har börjat sitt regemente med en klokhet som skulle hedrat en gammal karl, men också har han satt sig i sinnet att göra sitt rike till en mönsterstat för Orienten. Den, som vill utsätta något här i verlden måste sätta sig ett högt mål före, sade Carl XIV Johan, och han hade rätt, och det har också kung Georg. Han har börjat sin armeorganisation med att upplösa en dyrhållen invalidkår bestående at unga, raska karlar. Åtgärden faller väl ej invaliderna på läppen, men torde godkännas af allt förnuftigt folk, ifall något dylikt ännu finns qvar i det gamla Hellas, särdeles som man kan antaga att den skall töljas af en hel serie dekreter i samma riktning. Den kunglige pilten får mycket att göra och kan hinna bli både man och gubbe, innan Grekland blir förvandladt vill mönsterstat, och det är derföre väl att han börjar sitt Herkulesarbete i god tid. P. P.