Göteborgsposten – 30 november 1863, sida 1

stötning slutligen blir oundviklig. Vi vilja icke en gång lagga så särdeles stor vigt på att hela den tyska pressen, som icke står i forbindelse med regeringarne, understödjer prinsen af Augustenborgs arfsanspråk; men när de officiela tidningarne på det mest lidelsefulla sätt föra hans talan, skulle alleredan denna omständighet i och för sig vara ett vittnesbörd om, att summa tendenser göra sig gällande hos de olika regeringarne till och med om de flesta af dessa allaredan icke dragit försorg om att klart och tydligt uppenbara hvad de föra i skölden. Nästan alla Tysklands makter af andra och tredje rangen äro ense om att sönderrifva fördraget af den 8 Maj 1252, som ut gör grundvalen för konung Christian IX:s rätt att herrska öfver -la totalit des tats som på den tid då fördraget afslöts lydde under H. M:t konungens af Danmark spira, och att erkänna prins Friedrich af Schlesvig-Holstein, med afseende på hvilken jag ser att Times anför samma argument som jag i min förra skrifvelse, att nemligen det äktenskap, hvaraf prins Friedrich är en frukt var en mesalliance af en sådan beskaffenhet, att den fullständigt måste upphäfva prinsens arfsrätt. Timesgår ännu ett steg längre och påstår att konungen af Preussen innan han år 1852 bemyndigade sin minister att underskrifva londonerprotokollet lät underrätta hertigen af Augustenborg om, att hans äktenskap med grefvinnan Danneskiold nödvändigt skulle hafva dessa följder. Den af åtskilliga tyska furstar hos Förbundet gjorda anhållan om att det måtte ätaga sig Augustenborgarnes sak har blifvit hänskjuten till de förenade utskott, hvilka äfvenledes skola afgifva betänkande öfver prins Friedrichs rättighet att låta i Förbundet representera sig af den badensiske förbundsgesandten, mot hvilket den danske gesandten baron DirckinckHolmfeld naturligtvis har nedlagt en kraftig protest. I förbigående må det vara mig tillåtet att anmärka, att huru eniga de tyska furstarne än äro uti att uppträda mot Danmark, så upphör straxt denna enighet så fort det blir fråga om mell och ditt, och medan de sålunda alldeles icke hafva något emot att öfverlåta både Holstein och Slesvig åt Augustenborgaren vilja de deremot icke tillåta honom att äfven utsträcka handen efter Lauenburg — hvilket han i sin beryktade proklamation tycks visa lust till — då både Sachsen, Mecklenburg och åtskilliga andra furstar vilja vara med och fiska i grumligt vatten och göra honom denna del af bytet stridigt. Ännu qvarstar oaigjordt hvilken ställning de tyska stormakterna, af hvilka Osterrike genom frih. Kubeck och Preussen genom geheimeradet Bunsen hafva underskrifvit Londoner-traktaten af d. 8 Maj 1852, skola intaga vis-a-vis prins Eriedrichs proklamation. Trots Berlinerkabinettets bekanta trolöshet, är det ännu icke afgjordt att Preussen, tillochmed under en sådan konung och med en sådan minister, skulle våga att kasta stridshandsken till hela Europa genom att trampa en högtidligen ingangen traktat under fötterna, om än den halsstarriga Deputerade kammaren kunde blifva en sådan prins bevågen, under det att det konservativa Osterrike har så sto:t intresse af att hålla på det bestående, att det svärl.gen skall våga sig ut på äfventyr och göra gemensam sak med det revolutionär. partiet. De törestående förhandlingarne i Frankfurt skola emellertid komma att visa, huru dessa makter tänka att uppträda med afseende på denna fråga. Deremot ha de varit emga om att inlägga protest mot gemensamhetsförfattningen för Danmark-Slesvig af den 18 November och genom detta steg ha de åter försökt att inblanda sig i Danmarks angelägenheter -GoteborgsPostens redaktion meddelar sina läsare en så klar öfverblick af de danska förhållandena, att man kan bespara sig bevis för att Slesvigs ställning i riket icke har undergått den ringaste förändring genom denna författnings införande; att den blott gifver, den sedan 1808 — då Holstein på Tysklands begäran utträdde nu gemenskapheten — för Danmark och Slesvig bestämda författningen en bättre organisation, för att sätta den i stånd att en gång i framtiden båra hela vår konstitutionela utveckling, under det att Slesvigs enskilda angelägenheter icke med ett enda ord äro vidrörda och nu liksom förut stå under dess egna folkrepresentanters område, så att till och med den spetsfundigaste lagtolkning icke i författningslagens vidtagande kan se en inkorporation eller till och med det svagaste försök dertill. Det skulle derföre lända till mycken upplysning, om de båda tyska stormakterna förklarade, nvad de egentligen protestera emot; det skulle då möjligen visa sig att protesten blott beror på ett missförstånd. Under dessa hotande förhållanden taga både engelska och franska tidningar afgjort parti för Danmark och den offentliga meningen utöfvar i våra da gar så stort inflytande på händelsernas gång, att ett sådant bistånd får en mycket stor betydelse. Morning Post, lord Palmerstons organ, aftrycker ånyo hela londonertraktaten och påminner derom, att Hannover, Sachsen, Wärtemberg och Oldenburg också hafva biträdt traktaten. Morning Post4 vill icke tro att Preussens rustningar äro allvarligt menade och hyser inga tvifvel om att Danmark icke skall komma att stå allena under en strid. Det ministe