Göteborgsposten – 21 november 1863, sida 2

i deras tanke högst förekommande ung vacke karl med krokig nåsa, som med orden: Fruntimre frysa; tillåt mig erbjuda en varm kappa, hänger öl ver hvarderas axlar en splitter ny, elegant utländs doffelkappa. Småländskorna tacka både himlen oc den vackra karlen med krokiga näsan och tänka at verlden är ändock ej på långt när så elak, som ma säger. Svear frustar framåt; Östersjön och skärgår den passeras. Hon kommer upp på Stockholms strör snart ligger ångaren flåsande vid kajen. För vår unga Smålandsflickors näpnande blickar utbreder Bj den stolta hufvudstaden, magiskt belyst af stråland gaslyktor. Jugfrurna som alldeles ej känna minst lockelse att tillbringa det återstående af natten p tyska Sveas däck, då målet är så nära, erhålla ge nast det besked, att för att få komma i land, då ma ej önskar medföra sina saker, behöss blott att anmäl: sig hos de vid landgången posteranda sjötullsvaktmä starne; kapporna kunde de ju tills vidare behålla Flickorna vände sig till tullvaktmästaren i fråga, son visst ej nekar villsara deras begäran, men råkar i be undran öfver de påhafda kapporna, som han förvåna sig öfver att så unga och för öfrigt tarfliga flickor re dan lyckats förskaffa sig. Flickorna, som visst ej vilj: pråla med lånta fjädrar, berätta helt öppenhjertig för den beundrande vaktmästaren kroknäsans väntade och ridderliga ädelmod, att förse dem med så elegant: och varma öfverplagg, hvarefter tjenstemannen, på de att den förras vackra handling ej måtte blifva obelo nad, skyndar att i sitt förvar emottaga de dyrbara ocl ömtåliga plaggen. Se der i korthet den historia, som då den vackra karlen med krokiga näsan ej funni rådligt reklamera sina kappor, fört dessa å kgl. tull verkets konfiskationskontors magasin, såsom anhälle olofligt infördt gods, och flickorna Löf och Johanssor två gånger å rad inför tullrätten, anklagade för för. sök till tullförsnillning. På grund af deras egen öppns och okonstlade berättelse och beslagarens dermed öfverensstämmande vittnesvål återstod föga tvifvel om småländskornas oskuld och frihet från hvarje brottslig tanke på att beröfva K. M:t och kronan dess lagliga inkomster. Målet uppsköts således till Sveast återkomst, på det att det då måtte lyckas Löf och Johansson, att biträdda af beslagarne och kapten Nyler samt hans styrman upptäcka den vackra kuarlen med krokiga näsan, som visat sig så hjelpsam och medlilande mot det täcka könet. Fäfäng möda, möjligen just emedan kroknäsan betydligen förlängts genom den på grund af de oerfarna Smålandsflickoraas ärliga och Ppåräknade uppriktighet misslyckade smugglingsaffä-en. Detta var allt hvad flickorna och beslagarne, tersorenade inför rätten, hade att berätta densamma. Härpå visade beslagarne den tacksamheten att tillåta le unga väninnornas skiljande från målet, hvilket äf tullbetjeningen var så mycket ädelmodigare, som leras beslagsandelar derigenom måste nedsättas från refjerdedelar till hälften af godsvärdet, oberäknadt sen förlust af böter, som måste följa, då egare ej påäffas. Rätten förordnade derefter, eftsr mogen öfveräggning, att den vackre mannen med krokiga näsan kulle i officiella tidningen efterlysas, att inom tre mårader infinna sig och svara för sina kappor vid risk annat fall af sin talans förlust. Sedan man flera sånger för de begge pigorna upprepat, att de nu voro ria från kappmålet och ej mera behöfde inställa sig, tlarnade småningom deras begrepp och de aflägsnade ig tacksamt nigande och synbart mycket belåtna med ullrättens och tulltjenstemännens visade humanitet.