Göteborgsposten – 20 november 1863, sida 2

schal kastad öfver skuldrorna ned för att söka upp sin man. Hon fann djup tystnad — en onaturlig tystnad rådande allestädes. i Det är märkligt hvad en familjemedlems frånvaro djupt kännes, äfven om denna person haft mycket stilla väsende. Eleanor tittade in i förmaket och arbetsrummet, men fann dem begge tomma. — Hvar är mr Monckton? frågade hon den gamle taffeltäckaren. — Rest bort, mrs Monckton. — Rest bort! — Ja, för nära två timmar sen. Ni visste väl att han skulie resa bort? Gubbens nyfikenhet väcktes af det uttryck af förväning, som Eleanors ansigte fick. — Visste ni icke att herrn skulle resa med miss Mason till kusten för att andas annan luft? frågade han. — Jo, jag visste nog att han skulle göra det, men icke att det skulle ske genast. Helsade mr Monckton icke till mig? — Han lemnade ett bref till er. Det ligger på kaminhyllan i arbetsrummet. Eleanor gick in i sin mans rum med högt klappande hjerta och kinderna brinnande af harm öfver hans förolämpning mot henne. Ja, der låg brefvet försegladt med hans signetring. Han förseglade vanligen icke sina bref, loch derföre måste han ansett detta som vigtigt. Mrs Monck