Göteborgsposten – 18 november 1863, sida 2

som detta. Det var derför äkta, och Eleanors anklagelse vore föranledd af ett plötsligt utbrott af svartsjuka, som gjort henne nästan likgiltig för följderna. Mr Monckton betraktade underskrifterna den ena gången efter den andra, och såg derefter skarpt på skrifvaren, i det han sade halfhögt: — Ni har ju sjelf nedskrifvit detta testamente; mr Lamb? — Ja, sir. — Kan ni svärja på att detta är det rätta dokumentet, det samma testamentet, som ni skref och bovittnade? — Ja, det kan jag visst, svarade skrifvaren med ett uttryck af förvåning. — Ni har då ingen misstanka rörande dess äkthet? — Nej, ingen alls! Har ni någon misstanka, mr Monckton? tillade han efter ett ögonblicks paus. Juristen drog en djup suck. — Nej, sade han, lemnande papperet till skrifvaren. Jag tror att testamentet är äkta. I detta ögonblick blef det en uppståndelse bland de närvarande, och Gilbert Monckton vände sig om för att se hvad som stod på. Det var hushållerskan, mrs Jepeott, som sade något, hvilket afhördes med spänd uppmärksamhet af alla. (Forts.)