Göteborgsposten – 16 november 1863, sida 2

Ju mindre polska nationen på sista tiden räknat på främmande hjelp i sin förtviflade kamp, desto större är intrycket af Napoleons trontal. Detsamma har gjort ett ofantligt intryck i Polen, men hufvudsakligen i Warschau. Kejsarens yttranden om 1815 års fördrag, hvilka i Warschau trampas under fötterna, betraktas af alla som uttryck af hans fasta vilja, att ej låta Polen duka under. Innevånarne i Warschau och andra polska städer hafva beslutat, att vänta med resignation; men de, som omedelbart deltaga i upproret, skola nu med än större förtröstan fortsätta kriget, medan det gentemot insurrektionen hittills tvetydiga eller motvilliga elementet, bönderna, skall uppträda mera bestämdt. Den i Krakau utkommande polska tidningen, Czas prisar trontalet som ett program, hvilket äfven är ett manisest, och tilllägger: Den nybyggnad, som efter wienerfördragens förruttnande skall utföras, skall stödja sig på nationens legitima intressen, på dess Afständighet. Statsidgen, hvars förkroppsling wienerfördraget är, skall vika för nationalitetsidcen, i hvilken de polska samfundsbyggnaderna skola kläda sig, genom ny offentlig rätt, genom nya fördrag berättigade som suveräna (udzielne) och sjelfständiga. Deri ligger hela uttrycket sör den napoleonska missionen och denna skall fullbordas i Polen och genom den polska saken. Och vidare : Denna stora plans uppränning är den polska frågan. Genom den och för den skall kongress eller krig inträda. Ingendera skall kunna befästa Ry lands herravälde öfver Polen. Trontalet är åledes ett program. Allt bleknar och förlorar betydelse och vigt inför de upphöjda, omfattande och allvarliga orden i talet af d. nov., hvilket så ändrar den allmänna situationen och polska frågans ställning, att alla föregående underrättelser i tidningarne nistan icke bli värda att nämna, — en handling, som gör epok i nutidens historia. Den 9 d:s bortsläpades från Warschau, på ståthållaren grefve Bergs befallning, utan törutgången ransakning och dom, de gifta och ogifta qvinnor, som på sista tiden häktats och förts till citadellet, Man hemlighåller stället, dit de förts. Samma dag detta skedde lät Berg i sin officiela tidning offentliggöra kej: Napoleons trontal. — Det är en cynisk kränkning och ett föraktligt svar på Napoleons fras, att ÅÅyssland i Warschau trampar 1815 års fördrag under fötternar. Kejsar Napoleon har genom egenhändiga skrifvelser inbjudit fjorton af Europas makter, att deltaga i den föreslagna kongressen. Dessa makter äro: England, Ryssland, Österrike, Preussen, Spanien, Turkiet, Italien, Portugal, Danmark, Sverige-Norge, Belgien, Grekland, Holland och Tyska Förbundet. Enligt Patric:, skola Italien och Spanien redan hafva gifvit sitt bifall till bevistande af kongressen. Samma tidning berättar, att särskilda instruktioner tillsändts Frankrikes agenter i utlandet samtidigt med trontalet, hvilka instruktioner ej skulle lemna något tvifvel om kejsarens uppriktiga beslut att medelst kongressen betrygga lösningen af de europeiska : svårigheterna. Morning Post säger, att England icke skall resa något hinder mot kongressförslaget, men invänningar mot kongressen skola komma annorstädes ifrån. LEurope säger, att den kejserl. inbjudningen anlände till Berlin, åtföljd af en lång depesch, hvari Drouyn de Lhuys kommenterat kejsarens tanke och angifver medlen för uppnående at det föresatta målet. Enligt samma tidning, gemenligen väl underrättad, skola de första anmärkningar, som komma att göras af de för Polen sympatiserande kabinetten, asse vapenhvilan. Sedan snart ett år tillbaka, hvarunder förhandlingarne förts, har Frankrike ädelt gjort vapenhvilan i Polen till det första af alla vilkoren. IIuru kan man nu tro avt surstarne eller deras ministrar, tillägger bladet, skola kunna förena sig med czaren eller furst Gortschakoff, för att ölverlägga i fred och ro, under det ryssar och polackar strypa hvarandra. Kurope hoppas, att fransmännens kejsare skall föreslå Sssland vapenhvila. hvarforntan polackarne äro förlorade, ty arbetena å en kongress, som skall sysselsätta sig medj en mängd frågor, måste ovilkorligen vara länge. I öfrigt divergera de olika ledande europeiska tidningarnes meningar om kongressinbjudningen. Times säger under d. 9:de d:s: Om kejsar Napoleon skulle draga svärdet för polackarne, är det mer än troligt, att han skulle föra de flesta fransmän med sig; men detta är en ytterlighet. Det synes i allmänhet vara klart, att Frankrikes folk börjar betrakta sådana saker på samma sätt som vi (!?), och det var likväl icke längesedan hvarje fråga i den utländska politiken, huru obetydlig som helst, skulle ha bortledt dem från att egna uppmärksamhet åt sina närmaste intressen. Vi kunna naturligtvis icke föreställa oss, att detta karaktersblifvit tvärt förändradt, utan det måste ha fått ngot korrektiv, innan utländska expeditioner kunde kallas med tvång pålagda i ett tal från tronen. Den kejserliga idcen om en allmän kongress afser ett förslag. att uppnå krigets fölid utan förutsån