Göteborgsposten – 13 november 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) Det sista ordet yttrades bland en ström af snyftningar, och derefter sutto de begge unga qvinnorna en lång stund på soffan och tego framför den aftynande elden. Omsider tryckte Laura sitt hufvud mot kleanors axel, och derefter smög en liten hand, som var mycket kall, i följd af egarinnans sinnesrörelse, sig i den, som låg på mrs Moncktons kuä, och slutligen sade en låg röst, som var halfqväfd af tårar: — Tror du verkligen att han är en dålig menniska? O, Eleanor, tror du verkligen att det var han, som bedrog din stackars gamle far? — Jag vet att det var han. — Tror du också att han gjort ett falskt testamente för de fasliga penningarnes skull? Ack, hur kunde han bry sig om penningar, när vi kunde varit så lyckliga tillsammans såsom fattiga? Tror du verkligen att han begått förfalskning? Hon sänkte rösten till en hviskning, när hon uttalade detta ord, som förekom henne så fruktansvärdt, då det yttrades med afseende på Launcelot Darrell. vv Karta fr N.a oga