Göteborgsposten – 11 november 1863, sida 2

söndag som havarist. Efter att trots den starka stormen hatva fullbordat resan på 50 mil när, yppade sig kolbrist, hvarföre kaptenen såg sig nödsakad att vända om för att om måjligt söka uppnå Eideren. Kolbristen hade varit så stor, att man sett sig nödsakad att begagna allt trävirke som kunde undvaras till bränsle under ångpannan. Fartyget erbjöd vid återkomsten en bedröflig anblick, enär det var nästan fullkomligt beröfvadt hela skansbeklädnaden och däcket var betäckt med döda kreatur. Af hela laddningen, 338 st. kommo blott 160 lefvande i land, de öfriga hade under vägen dels blifvit kastade öfver bord, dels aflidit. — Nederländske sjöministern Huyssen de Kattendyke, uppehåller sig för närvarande i Köpenhamn, som det uppgifves fär att undersöka åtskilliga förhållanden inom danska flottan. — Violoncellisten Jules Desvert gaf förl. tisdag konsert i Köpenhamn i Kasinos mindre sal, för ett fåtaligt, men särdeles tacksamt auditorium. Folk. Avis yttrar bl. a. om honom: hr Desvert står på spetsen af den moderna virtuositeten och förenar med en mångsidig teknisk färdighet en grundlig musikalisk uppfattning och ett själfullt, rikt nyanseradt fördrag. Man har hos oss vant sig att betrakta Keellerman och Servais som nutidens första violoncellvirtuoser, men Desvert kan med fullt skäl intaga platsen vid deras sida. — Runebergs Kan ej uppfördes i onsdags för första gången på k. teatern och mottogs med lifligt och odeladt bifall. Utförandet i sin helhet lärer varit särdeles lyckadt. Hr Mantzius utförde v. Danns roll. Pjesens öfversättning lärer dock lemnat åtskilligt öfrigt att önska. Bland annat klandras skarpt att öfversättaren öfverallt begagnat J och Eder i stället för det svenska RNi och — Myntet i Altona har i dessa dagar blifvit fullkomligt utrymdt, då redan för en längre tid sedan alla ädla metaller, som funnos der, blifvit afsända till Köpenhamn och nu alla stämplar, prägelstamper o. 8. v. gått samma väg.