Göteborgsposten – 11 november 1863, sida 1

AiAi kars värnlösa qvinnor, men jag tänker att vi nog skola finna dem, som kunna försvara våra rättigheter. — Jag tror att vi icke ha skäl att dröja här längre, sade mr Monckton; är du färdig att gå hem, Eleanor? — Ja, det är jag, svarade hans hustru. — Har du inte vidare att säga? — Nej. — Tag då på dig shawlen och kom. God natt miss de Crespigny. God natt, miss LaviniaMr Lawfords skrifvare kom in när Gilbert Monckton och hans hustru gingo ut ur rummet. Han var samme gamle man, som Richard Thornton sett i Windsor. Eleanor observerade att denne man förvånades af att finna Launcelot Darrell der. Han spratt till och såg halft rädd, halft frågande på artisten, men den unge mannen besvarade ej hans blick. XLVI. Lauras bekymmer. Gilbert Monckton bjöd Eleanor armen, då de gingo ur salen och nedför hufvudingåns trappa. — Jag skulle ha skaffat dig en vagn, om det varit möjligt, sade han, men det kan naturligtvis icke komma i fråga denna tid på dygnet. Tror du att du orkar gå hem? i — Ja mycket vil.