Göteborgsposten – 11 november 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af sörf. till Lady Audleys Hemlighet.) Den beskedliga qvinnan hade under de sista tio åren tillbragt aftnarne med att sofva och vaka ömsom och hor hade ingen aning om att då hon blundade för att ljuset ej skulle göra ondt i ögonen, hon ofta sof djupt en timma åt gången. — Nå mrs Monckton, sade Launcelot Darrell, när hushällerskan gått ut, nu är ni väl öfvertygad att hela denna julnattsdröm är blott er egen inbillning? Eleanor såg på honom med ett föraktfullt leende, hvars oförställda hån icke var den minst pinsamma af de plågor som han måst utstå den aftonen. — Tala icke till mig, sade hon, kom ihåg hvem jag är, och låt minnet af detta förmå er till tystnad. Dörrklockan ljöd högt när Eleanor slutade att tala. — Gudskelof! utropade miss de Crespigny, nu är då ändtligen mr Lawfords skrifvare kommen. Han skall taga vård om allt, och om någon har vågat röra onkels papper tillade hon, i det hon först såg på Launcelot och sedan på Eleanor, så skall han säkert upptäcka det. Vi äro stac8 Pasta fr Neon 91