Göteborgsposten – 10 november 1863, sida 2

lemnadt, som det var då onkel dog, så var det verkligen illa gjordt af henne. Skicka efter mrs Jepcott, sade Lanncelot Darrell, och låt oss höra hvad hon har att säga om denna myeket troliga historia om att jag stulit min onkels nycklar. Miss Lavinia de Crespigny ringde och mr Parker infann sig. Han brukade länge låta vänta på sig, men denna afton var han mycket påpasslig. — Säg till Jepcott att hon kommer hit, sade miss Lavinia. Jag vill tala med henne. Taffeltäckaren gick att uträtta ärendet, och åter inträdde en paus, som tycktes mycket lång, ehuru den endast räckte fem minuter. Efter denna stunds förlopp kom mrs Jepcott. Hon hade ett respektabelt yttre, såg stel och något barsk ut. Hon hade trettiofem år varit i den aflidnes och var omkring femton år ählre än misserna de Crespigny, som hon alltid kallade de ungs damerna — Jepcott, sade miss Sarah, jag vill veta om någon annan än ni sjelf varit i mr de Crespignys rum, sedan det lemnats i er vård. — Nej bevars, miss, svarade hushållerskan genast, det har visst ingen. — Är ni säker på det, Jepoott? — Fullkomligt säker, så säker som jag är på att jag står här i detta ögonblick. Ni talar mycket bestämdt, men det är en mycket allvarsam sak. Man har sagt mig att ni sofvit.