Göteborgsposten – 10 november 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af forf. till Lady Audleys Hemlighet.) — Akta er, mr Darrell, sade Gilbert Monckton lugnt, ni vinner icke något genom oförskämdhet. Om jag icke ställer er till ansvar för er näsvishet mot min hustru, så är det, emedan jag börjar anse er för en så föraktlig skurk, att ni oj förtjenar en hederlig mans vrede. Det är bäst att ni håller munnen. Det låg ingen synnerlig vältalighet i dessa juristens sista ord, men det låg något i hans ton, som förmådde Launcelot Darrell att tiga. Mr Moncktons spanska rör låg på en stol bredvid kaminen, och han hade, under det han talade, lagt ifrån sig hatten och tagit käppen — kanske utan att sjelf märka det. Men denna rörelse hade ej undgått den brottsliges förstulna biickar. Han teg och satt med ett dystert moln på pannan och bet på sina naglar. Testamentet skulle bli igenfunnet, tänkte han. Det rätta dokumentet skulle jemföras med det falska, som han lagt bland sin onkels papper, och outplånlig vanära, straff och elände skulle bli hans lott! Hvad han led denna afton der han satt bland mennisker, af hvilka icke en enda var hans ) Forts. fr. N:o 260.