Göteborgsposten – 9 november 1863, sida 2

— Testamentet måste finnas, ropade Eleanor, det måste ha fallit ur min ficka i buskaget. Launcelot Darrell teg. Han afvaktade resultatet af sökandet. Om testamentet fanns, ämnade han förneka det, ty han hade intet annat att göra. Han hatade denna qvinna, som plötsligt ställt sig framför honom som en fiende och anklagerska, som erinrat honom om den första riktigt vanhedrande handling han begått, och som upptäckt hans första brott. Han hatade Eleanor och var redo att offra henne för sin egen säkerhet. Han höjde hufvudet och såg omkring sig med ett hånskratt. — Mrs Monckton, sade han, är detta en fars eller en komplott? Vill ni betaga min onkels rätta testamente — hvar än detta nu finnes — dess gällande kraft genom att framlägga ett annat dokument, som ni släppt i trädgården, och som sannolikt aldrig varit inom husets väggar och ännu mindre i min onkels ego? Ni inbillar er väl icke att någon sätter tro till er vackra romantiska berättelse om ett sjelfmord i Paris och en midnatts-scen på Woodlands? Det skulle utgöra en förträfflig spaltfyllnad för någon strandsatt följetonist i en tldning, men för andra ändamål är — (Forts.)