Göteborgsposten – 7 november 1863, sida 1

som användts på banan till transporterande af sand och barlast) blifvit försäldt till Uddevalla och nu, framskjutet af starka armar, långsamt men säkert gjorde sin färd ner till Skeppsbron, hvarest det med engelska ångbåten i natt skulle öfverföras till England för att der undergå reparation. Naturligtvis hade detta ovanliga skådespel samlat en mängd åskådare omkring sig, hvilka dock vid ankomsten till torget trolöst öfvergaf detsamma, för att sluta sig till den brokiga massa, som omgaf en marionett-teater, hvilken framställde Punchs, eller om man så vill, Kasperles putslustiga äfventyr. Teatern med all sin enkelhet i dekorationer lockade oupphörliga skrattsalvor från den särdeles roade publiken. Denna stående, eller kanske rättare, gående tea ter hade placerat sig i närheten af den monumentala minnesvård, som smyckar torgets östra sida — vi mena den derstädes malplacerade vattenkällan. Icke så som skulle platsen icke vara lämplig för vattenhemtning, men den öfverbyggnad, som nu så många år vanprydt vårt vackraste torg, har länge varit oss en nagel i ögat. Den står der så melankoliskt lutande på sned, antagligen fördjupad i undran öfver när det nya uret på rådhusets fronton skall intaga den plats, som så länge varit det beredt mellan lagens och rättvisans genier. Åter ha vi att förvänta öppnandet af en schweizerirörelse, eller, rättare sagdt, ett förut befintligt schweizeri, i hvilket man endast tidtals fått glänta, kommer att hela dagarne hållas tillgängligt för allmänheten, Det är Foyern å Nya Teatern som hr Frick visligen insett länge nog stått obegagnad och som nu kommer att hålla sina portar öppna under de för servering å offentliga ställen vanliga tiderna, dock så att sexor endast serveras de aftnar då intet spektakel gifves. Det säges äfven att den bekanta konsertanta familjen Modell vissa aftnar i veckan kommer att underhålla publiken med prestationer för stränginstrumenter ur sin rikhaltiga repertoar. Banker! flera banker! är dagens lösen. Knappt har man hunnit sansa sig från öfver raskningen med det skandinaviska kreditaktiebolaget, (kapital 15 millioner) förrän det beredes en ny syrpris genom anmäluingen af en engelsk-svensk bank i London, med 36 mill. kapital; och man har jemt hunnit genomläsa den två spalter långa rekommendationen för detta bolag, då man finner ett tredje anmäldt, med 18 millioners kapital. Det der låter ju ganska vackert. Också har allmänheten, sedan den försva häpenheten var öfver, skyndat att teckna sig för deltagande i den engelsksvenska banken. Blomstermålningen af Sveriges framåtskridande under det senaste årtiondet var så förförisk; löftena om det välgörande inflytande den nya banken skulle utöfva på landets handel och rörelse så lockande; och slutligen hade man endast 3 dagar att besinna sig på. Nu eller aldrig gällde det! I London hade aktieteckningen sådan framgång, att den snart sagdt var fullbordad innan den började. Den ena dagen berättade telegrafen om 42,000 tecknade aktier, den andra om 55,000, den tredje 63,000, och slutligen 90,000; och ändå skulle icke mer än 20,000 aktier få till en början utgifvas. Hvad var naturligare än att man här i Sverige icke ville stå tillbaka? Folket strömmade till, och då det vardt natt på den tredje dagen hade man i Stockholm och Göteborg tecknat c:a 6,000 aktier. Direktionen i London har sedan — allt medelst den välsignade telegrasen — tillkännagifvit, att, på det den del af svenska folket som har den oturen att icke bo i någon af landets tvenne första städer, icke må bli lottlöst utan äfven få insamla sin del af den himmelska mannan, direktionen vore ädelmodig nog att för dem, men också endast för dem, utsträcka terminen ytterligare två dagar. I dag, d. 7 November, är det alltså ovedersägligen slut med Sveriges delaktighet i detta lofvande företag, och den som icke till i afton deciderat sig, får skylla sig sjelf om han icke släppes in utan får stå utanföre. Emellertid är nu att antaga, att ungefärlig 10,000 aktier, eller hälften af det bestämda antalet, tecknats här i landet och då, om man får tro de engelska telegrammerna, minst åtta gånger så mycket blifvit tecknadt i London, skulle alltså etter vanliga begrepp samtliga teckningar komma att reduceras till del af det anmälda beloppet. Vi skulle likväl vara böjda att våga ett vad om, att man i London visar sig nog liberal att låta de svenska deltagarne erhålla sina tecknade aktier fullt, medan reduktionen endast drabbar de i England tecknade. Härom kunde intet heller vara att säga, om blott icke vissa dubier uppstått, sedan man nu vill ha erfarit, hvilken det egentligen är som i England står bakom hela företaget, och om man blott kunde ha fullt förI troende till den engel direktionen. Bland FO