Göteborgsposten – 7 november 1863, sida 1

En person uppvaknade under den ödesdigra lördagsnatten dervid, att hans sängkammarsönster med bågar och tillbehör ramlade in i rummet. Orkanen med thy åtföljande regndusch gjorde den varma bädden allting utom treflig för den i Morphei armar så plötsligt öfverraskade, hvarföre han i ett sinnestill stånd och en kostym som lättare låter tänka än beskrifva sig, nödgades retirera till det andra rummet i bostaden — tamburen, i hvilken han så godt sig göra lät fick tillbringa återstoden af natten. — En i Masthuggsbergen bosatt och för sin spådomsförmäga, enkannerligen i kaffe, vida beryktad, bedagad qvinsperson, eget nog volyckan kallad, hade bestämt den ifrågavarande natten till utdelande af sina orakelsvar. Stunden var kommen, offerlågan flammade på härden, de i spänd afvaktan bidande neophyterna omgåfvo prestinnan, som var sysselsatt med att under högtidliga miner tyda gåtorna i den betydelsefulla bottensatsen. Men just som Åsanningen skulle fram — tog det eld i sotet. Stor uppståndelse! Hela sällskapet rycktes från sina ötversinliga funderingar till den rama verkligheten och lyckades efter åtskilliga försök slutligen att släcka elden, hvilken, om den tagit vidare tart, skulle kunnat i den tätt bebyggda trakten hafva anställt en oberäknelig förstörelse. — Egaren af Eriksbergs gjuteri förlorade för något år sedan en jolle straxt utanför nämnde etablissement och hade säkerligen icke väntat att nägonsin så återse densamma, men — på lördagsmorgon såg han den till sin stora förvåning lustigt gunga på vågorna bredvid en af stormen iland-drifven engelsk brigg. — Helt nyligen hade en person med ganska mycken kostnad låtit zinkbekläda gafveln af sitt egande hus. Hans första tanke på morgonen efter stormnatten var att efterse densammas tillstånd. O, ve! Af hela klädnaden, som kostat honom hundratals riksdaler fanns icke så mycket som en plåt qvar. Andra husegare ha äfven lidit förluster och många äro de som fått sina pannor — nb. takpannor — krossade.