Göteborgsposten – 6 november 1863, sida 2

tänkte — om jag tänkte på något annat än detta andra skäl, som var mitt lifs uppgift. Mr Moncktons öfverläpp kröktes hånfullt. Älska honom! Det var ett alltför ömkligt pufund. Hvad hade han varit om ej en trolös qvinnas lekboll och verktyg? Han hade blifvit dårad och bedragen i sin ungdom, och han dårades och bedrogs i dag uti sin medelålder. Han smålog försmädligt, när han tänkte på sin egen dårskap. -Launcelot Darrell, ropade Eleanor plötsligt med förändrad röst, vill ni veta hvarför jag önskade så mycket att återkomma till denna trakt? Vill ni veta hvarför jag ville att ni och edra slägtingar ej skulle få reda på mitt namn? Den unge mannen höjde hufvudet och såg upp på Eleanor. Hans ansigte uttryckte förfäran och undran. Han undrade hvarföre Gilbert Monckton: hustru talade till honom med sådan ifver. Han var ridd utan att veta hvad han fruktade. — Jag vet ej hvad ni menar, mrs Monckton, stammade han. Hvad hade jag att göra med ert antagna namn eller med att ni kom åter till den a trakt? — Mycket! ropade Eleanor, det var för att vara i närheten af er som jag återvände hit. — Det kunde jag tro, mumlade juristen för sig sjelt. — Det var för att vara i närheten af er, som jag kom tillbaka, upprepade Eleanor; det var för att vara närheten af er, Launcelot Darrell, som jag ville så gerne komma tillbaka, som jag önskade det så högt, att jag skull