Eleanors Seger. Af förs. till -Lady Audleys Hemlighet.k) — Det ir verkligen ett besynnerligt sammanträffande, ropade Gilbert Monckton med samma onaturliga röst, att mr Darrell också är här. Men jag bör göra er den rättvisan och erkänna att ni tyckes bättre till mods än denne herre. Damerna äro alltid framom 088 i den vägen; de taga sådant här så lätt, emedan bedrägeri är hos dem något helt naturligt. — Bedrägeri! upprepade Eleanor. Hvad menade hon? Hvarför var hon ond på henne? Hon undrade öfver hans beteende, medan hon gick med honom till huset. Hon hade icke den aflägsnaste aning om sin maas sinnesstämning. Ion hade varit helt och håliet upptagen af sin önskan att straffa sin fars baneman. Huru kunde hon då tro att hennes make pinades af svartsjuka misstankar på denne man på denne man, som hon afskydde mest af alla lefvande väsenden? Huru kunde hon, som hade reda på sina egna känslor och tog för afgjordt att andra mäste mer eller mindre tydligt märka dem, hnr kunde hon göra sig ett begrepp om Gilbert Moncktons själstillstånd? ) Forts. fr. Nio 252.