Göteborgsposten – 4 november 1863, sida 1

chef kapt. v. Vegesack såsom bekant var. Det är sannt att hr Grundström hvarken genomgått Hazelii kurs eller Carlbergs akademi, men han har i stället helt oakademiskt genom mod och sinnesnärvaro tjenat sig upp n soldat till den nämnda graden, han har varit med både vid Geltysburg, Fredriksburg och Antictam och han har erhållit samma hedrande utmärkelsetecken som sin chef. Man har skyllt på glömska, som är så bra att taga till när man skäms. Orsaken var helt enkelt den, att hr Grundström, den nuvarande löjtnanten, är till yrket instrumentmakare och såsom sådan reste till Newyork, der han befann sig arbetande i sitt yrke när kriget utbröt, och hänförd af den allmänna entusiasmen tog anställning vid det berömda 20:de regomentet. Det var der skon klämde, det var af denna lumpna anledning man alldeles glömde bort denne unge krigare vid festen. Om ni möjligen skulle tro att hr G. är en person som ej är presentabel i ett så lysande sällskap som det hvilket deltog i festen, så vill jag upplysa att hr G. med en gentlemans sätt förenar ett utseende, sådant att åtminstone för närvarande ej bland garnisonens officerare finnes en enda som i det atseendet öfverträffar honom — våra damer skola med en suck beästa sanningen at mina ord. Men det är ej första gången man på visst håll funnit att takisk skicklighet är svår att förena med takt och skicklighet. — Man är här ifrigt betänkt på anordnandet af en civil fest för frih. v. Vegesack, och hr Blanche m. fl. står i spetsen derför. Dagen är ännu icke bestämd. — Den dag frih. v. Vegesack var bjuden på middag hos H. M:t fick han såsom bekant en hederssabel; frih. V. qvarstannade under det lifligaste och hjertligaste samspråk med H. M., som i detalj gjorde sig underrättad om frih. v. V:s fälvlif i Amerika, ända till kl. 11 på aftonen. I. M. konungen har på några år arrenderat ett litet ställe straxt bortom Ulriksdal — jag har glömt namnet. Man har gissat mycket rörande meningen dermed. Från fullt säkert håll kan jag berätta, att H. M. hyrt eller arrenderat den lilla egendomen af den anledningen, att den var till hinder i den för fältmanövrer så lämpliga Ulriksdalstrakten i så fall, att de till egendomen hörande ängar m. m. alltid vid sältmanövrer blefvo nedtrampade och förstörda, och de ersättningsräkningar egaren utfärdade voro så väl tilltagna, att II. M. ansåg det fördelaktigare att arrendera lägenheten. Så förhåller det sig med den affjjron