Göteborgsposten – 2 november 1863, sida 1

nan ni gick? frågade monsieur Bourdon i det han pekade på dörren, som förde till den andra delen af huset. Launcelot hade stängt den, när han först kom in i arbetsrummet och hade sålunda försäkrat sig mot en öfverraskning från det hållet. De begge männen höllo på att aflägsna sig, då monsieur Bourdon stannade hastigt. — Ni har glömt något, min vän, sade han, i det han lade handen på Launcelots axel. — IIvad då? — Testamentet, det rätta testamentet. svarade fransmannen, i det han pekade på stolen. Det vore just bra gjordt att lemna det qvar! Launcelot spratt till oeh förde handen till pannan. — Jag måste vara galen, mumlade han, detta öfvergår mitt förstånd. Hvarför narrade ni mig att göra det. Bourdon. Är ni f—n sjelf efter ni alltid lockar mig till ett ondt efter ett annat? — Det kan ni fråga mig nästa vecka då ni min vän är herre i detta hus? Tag det der papperet och kom, om ni icke vill invänta edra tanters ankomst. Launcelot Darrell tog hastigt papperet som han kastat på stolen vid skrifbordet. Han ämnade att stoppa det i sin ficka, då fransmannen tog det ifrån honom. — Ni vill väl icke behålla detta dokument eller tappe det i trädgården. Om ni icke har något deremot så brännt vi upp det, så att edra domstolar — hvad heta de m ligen? — Common Doctors eller Proctors Bommons slipp: allt besvär med saken. Mr Bourdon hade stoppat sin lykta i fickan, sedar