Göteborgsposten – 31 oktober 1863, sida 2

öde, tömde äfven dessa sju, och belönades af gästernas högljudda bifall. Satans så bra, satans så bru! väsnades den täte garfvaren. Värden sökte visserligen skrufva till en gladare grimas, men det ville icke lyckas och det låg en illa dold harm i den röst hvarmed han reqvirerade fram nya buteljer. Han hade tydligen icke beredt sig på en sådan åtgång. Ätven detta undgick den rolige kandidaten. Min gunstig herre tål rätt bra, ser jag, anmärkte värden med ett moln i sin blick. -AÄhja, gudvarelof! svarade kandidaten, som icke såg molnet. Kanske min son är lika katig: frågade direktören med förlätlig omtänksamhet. -Alla teologer äro starka i portvin! svarade kandidaten. Gud trösta oss då för vår Axel! suckade värdinnan med skäl. Nu kom steken med sallat och öfrigt tillbehör. Kandidaten, som funnit att han ensam hållit målron vid makt och att det på sätt och vis var hans skyldighet att icke låta den mattas af, höjde för tredje gången sitt glas med en blick på vi ärden och utan att jafskräckas af det straff hvartill han ånyc gjorde sig förfallen. :