Göteborgsposten – 29 oktober 1863, sida 2

han infunnit sig för att smyga sig in i gubbens rum och sålunda öfverlista dennes ogifta brordöttrar. Då de begge karlarne nalkades ett af sängkammarfönstren visserligen mycket varsamt men dock undanrödjande grenarne, medan de gingo, drog KEleanor sig tillbaka och stod orörlig och nästan utan att andas tätt invid väggen mellan de långa fönstren. Ett ögonblick derefter stodo Launeclot Darrell och hans följeslagare så nära henne, att hon kunde höra huru de andades hastigt lika tydligt som hon hörde att hon sjelf gjorde det. Fransmannen drog försigtigt en af luckorna några tum tillbaka och såg mycket varsamt in i rummet. — Det är blott en gumma, hviskade han, en mycket gråhårig och vördnadsvärd gumma. Jag tror hon sofver; se efter hvem det är. Monsieur Bourdon drog sig tillbaka, i det han sade detta och lemnade rum åt Launcelot Darrell. Den unge mannen lydde sin följeslagare men på det tvära, halft motsträfviga sätt, som erinrade så mycket om hans beteende på den parisiska boulovarden. — Hvem är det? hviskade fransmannen, då Launcelot lutade sig framåt och såg in i rummet. — Min onkels hushållerska mrs Jepcott. — Är hon en vän eller fiende till er? — En vän, som jag tror. Jag vet att hon hatar mina tanter. Hon skulle hellre vilja vara mig än dem till tjenst. — Godt. Vi skola anförtro oss åt mrs Jepcott, men