Göteborgsposten – 28 oktober 1863, sida 1

man väntat sig så mycket nöje, isynnerhet i Presteståndet, och hvarför äfven den afton, den i nämnde stånd behandlades, var särdeles fullt hus på läktaren, gick helt tyst förbi; ingen yttrade något om utskottets tillstyrkande, och genom någon outredd naturkrast var ej hr riksarkivarien uppe i ståndet den aftonen, shan hado omöjligen haft tid, svarade han en person som frågade honom om orsaken till hans frånvaro. IIr Nordströms fullkomliga likgiltighet i afgörandets ögonblick af en älsklings-motion, för hvilken han kämpat så ifrigt äfven i pressen, har väckt största förvåning här, och man har försökt sig på att uppgifva skäl för denna så plötsliga ljumhet; jag vill dock ej här ens antyda dem. — En af de segaste frågor vid hela riksdagen har varit den om det bekanta tillägget till 24 S i förordningen om vilkoren för bränvins försäljning, och hvilket tillägg just atsåg Göteborgs stad, såsom den, hvilken icke deltager i landsting. Under de 4 särskilda gånger denna fråga sorevarit i Presteståndet, har erkebiskopen såsom ordförande blott en gång handlagdt den, annars alltid biskop Annerstedt. Första gången Presteståndet behandlade frågan afsloys den; andra gången biföll ståndet den på en inbjudning; tredje gången då utskottets sammanjemkningsförslag skulle afgöras gvarstod ståndet i beslutet vid inbjudningen och sjerde gången, då utskottet hemstillde huruvida ej genom de andra ståndens beslut frågan må anses ha försallit, biföll ståndet äfven detta. Man påstår här allmänt, att den som egentligen satt i gång det der bekanta tillägget, är en medlem af borgareståndet, en liten rektor, känd för sina qvicka infall och sina muntra visor. — Det har heller icke varit utan visst intr att höra det högvördiga ståndet med högtidligaste allvar behandla den rent militära trågan om Smålands husarers afssittning och Vestgöta regementes Åuppsittning. Biskop Annerstedt, som man aldrig haft anledning berömma för minsta steg al liberalitet och ej kunnat misstänka för några militära vyer, yrkade icke blott att Smålands husarer skulle -sitta qvar, utan äfven alt hela Vestgöta infanteri skulle sitta upp. Angående afgörandet af den genom Stockholms stadsfullmäktiges objudna inblandning återupptagna frågan om platsen för Stockholms slöjdskola förljudes nu följande, hvilket, hvad K. M:ts beslut vidkommer, ännu icke är officielt kändt, då statsrådsprotokollet ännu icke är justeradt: Sedan fullmäktiges beredningsutskott till K. M:t inlemnat den skrifvelse, som det af fullmäktige fått i uppdrag att förtatta, blef denna skrifvelse till fullmäktige från K. M:t återremitterad, emedan utskottet som redan glömt den förtattning, hvilken gäller för dess verksamhet, uraktlåtit att bifoga öfverståthållare-embetets utlåtande i saken. Detta senare har nu inkommit såsom ni sett, och är at något tvetydig beskaffenhet, mera afstyrkande än tillstyrkande stadsfullmäktiges begäran att K. M:t måtte ingå till ständerna med framställning om bemyndigande från dessa att utse annan byggnadsplaw. K. M:ts beslut lärer nu i hufvudsaken gå derpå ut, att någon hemställan till ständerna ej ifrågakommer, hvadan salunda byggnaden lärer komma att uppföras å den ursprungligen bestämda landtbruksakademiens tomt. Arkitekten Ekman konsorter ha sålunda icke mycken glädje för de kol hvilka de brännt, och skolan har hopp om att snart nog komma i trygghet under eget tak. Till historiken öfver beredningsutskottets skicklighet och liberalitet hörer, att utskottet förvägrat öfverste Stål att så sin reservation, hvari han försvarar sin byggnadsplan, bilagd skrifvelsen till K. M:t. Ötversten har emellertid, såsom rätt och billigt var, icke frågat efter denna vägran, utan för egen räkning