Göteborgsposten – 27 oktober 1863, sida 1

— Förläta dig! utropade Eleanor, det är du, som har sså mycket att förläta. Men jag skall godtgöra det — jag skall godtgöra det från och med morgondagen. Hon nästan hviskade dessa ord snarare som om hon talat för sig sjelf än till sin man, men Gilbert Monckton hörde de framhviskade stafvelserna och drog sina egna lslutsatser derurOlyckligtvis bidrog hvarje ord, som mrs Monckton yttrade, att bekräfta hennes mans misstankar och stegra hans smärta. Han satte sig i en länstol på andra sidan kaminen och drog en lampa till sin armbåge samt begrof sig eller tycktes begrafva sig i sina tidningar. Men då och då sjönk den öfre kanten af Times eller Post eller Athenaum eller Saturday eller hvilken annan journal, juristen läste i — och han tog den ena efter den andra med en otålig rastlöshet, som röjde sinnesoro — så att läsaren kunde se öfver den, och mr Monckton betraktade sin hustru öfver tidningsnumret. Nästan hvarje gång han gjorde så, fann han Eleanors ögon fästade på klockan. Upptäckten af detta förhållande plågade honom. Han följde sin hustrus ögon till de långsamt framskridande visarne på den emaljerade urtaflan. Han såg hnru minutvisaren gled från den ena siffran till den andra, markerande ett tidsförlopp af fem minuter, som tycktes lika långt som fem timmar. Äfven då han försökte läsa, hindrade det olyckliga urets höga tick-tack honom att fatta innehållet af de sidor, hvarpå hans ögon voro fästade, och det enformiga ljudet tycktes döfva honom.