Göteborgsposten – 24 oktober 1863, sida 1

Veckokrönika. oktober är en ledsam månad, det är ett aktum som ej låter sig bestrida. Den bildar iksom ett slags ötvergångsperiod i alla möjiga ställningar och förhållanden. Först komner flyttningen med sitt bråk och stök. Hvart nan kommer och hvart man går på gatorna mötes blicken af lösörepersedlar, hvilkas närnare specifikation kan läsas i de sedvanliga auktionsannonserna: koppar-, jernoch blecksaker, säng-, linoch gångkläder, möbler och husgerådssaker, porslin och glas m. m., m. m., som blifvit lagda på bår eller på annat lämpigt sätt transporteras. Inomhus är anblicken innu ruskigare, tills slutligen första veckan lyckligt och väl tilländagått och de respektive husmödrarne någorlunda hunnit att komma sig ordning, fått upp de nystrukna gardinerna — ty det hör också till flyttningsbestyrens vedervärdigheter att se fönster utan gardiner ordnat sina skafferier o. s. v. Sedan kommer turen till kära pappa att öppna på kassakistan, eller, för den som ej är nog lycklig att behöfva ett så stort förvaringsrum för sina skatter, framtaga portmonnän och bestå violerna i och för vinterinköpen: matvaror, ved och andra förnödenhetsartiklar. Ändtligen är man då i ordning. Man sitter kring kaffebordet på morgonqvisten, läser dagens nummer af Göteborgs-Posten, talar om gårdagens spektakel — då klingar tamburklockan och in träda några dels uniformerade dels civilt klädda personer ; det är höstbrandsynen, som utan konsideration kommer att anställa en husvisitation å la ryssarne i Polen. För dessa brandsynsledamöters maktspråk måste alla dörrar öppna sig på vid gafvel, de hafva privilegium att intränga äfven i den undangömdaste boudoir, för deras eldiga blick får intet undan