Göteborgsposten – 23 oktober 1863, sida 1

hvita som mångfärgade dukar. Deröfver hänges en mångd blåa och förgyllda vaxperlor samt fästes dessutom ett smycke af silfver eller bernsten. Allt detta är dock vanligen inhöljdt i en stor hvit ylleschal, kallad Waipa, så konstfärdigt omslutade den som bär den, att ej on flik af den öfriga drägten synes. blickorna bära en tjock, vadderad mössa af brokigt kattun, från hvilken spetsar hänga ned öfver pannan. Vid sorg är denna mössa svart. En flickas garderob af klädningar, mössor, förkläden och dukar är mycket stor. På Dagö har numera männernas klädedrägt mycket närmat sig esternas. Qvinnorna deremot hafva bevarat den ursprungliga drägten, isynnerhet i afseende å hufvudbonaden. Deras hårflätor omlindas med en brandgul duk, från hvilken två långa röda ylleband nedhänga. På Sönoch sestdagar sätta de öfverst på hufvudet en öppen cylinder af papp ller nåfver. Ungefär lika är klädedrägten på Wormsö; på Nuckö deremot har den nitstan helt och hållet öfvergått till den estniska.