Göteborgsposten – 22 oktober 1863, sida 1

2 — AA — Men statvåningen är icke öppen, sade Eleanor. — Det förstås, sade mr Darrell och såg nästan misstänksamt på henne, den är alltid stängd, när man vill se den. Det är likt allt annat i denna undantagens och paradoxernas verld. — Han har rest med sin vän till Windsor, tänkte Eleanor; hade detta besök något att göra med hans föregående? Reste han dit för att tala med mr Lawfords skrifvare? Hon kände sig vanmäktig, då Richard var borta, och hon kunde icke besvara denna fråga. — Jag skrifver till honom i qväll, tänkte hon, och ber honom genast komma tillbaka till mig. Men ögonblicket derefter blygdes hon öfver sin sjelfviskhet. Hon kunde offra sitt eget lif för sin hämndplan. Hennes fars röst tycktes ständigt ropa till henne ur hans ovigda graf, att hon skulle göra det, men hon hade ej rätt att fordra det andra skulle göra samma offer. — Nej, tänkte hon, hvilken väg jag än skall gå och hur besvärlig den än blir, skall jag hädanefter vandra den ensam. Stackars Dick! Jag har länge nog plågat honom med mina bekymmer och min varmakt. — Du har naturligtvis kommit att äta middag med oss, Launcelot, sade miss Mason, medan Eleanor stod i dörren tyst och orörlig, försjunken i dessa tankar och liknande en blek staty i halfmörkret, och du har tagit dir vän monsieur — monsieur Bourdon med dig till middagen — Å — Ack, nej, mademoiselle, utropade fransmannen i er