Göteborgsposten – 22 oktober 1863, sida 1

AAAAALEAWWAh — ——— Teorierna angående parasiterna ha på senare tider genom noggrannare undersökningar blifvit myc ket förändrade. IIvad först beträffade sjukdomar som af desamma framkallas, ansåg man deras antal vida större än fallet ar. Många svåra sjukdomar troddes härflxta från djur eller växtparasiter, men befunnos slutligen bero på helt annat. Åsiglerna togo då en helt och hållet motsatt riktning. Man antog att entozoa, dessa parasiter i lefvande kroppar, voro till för något visst ändamål, att de befordrado secretionen, gynnade matsmältningen o. s. v. Andra åter trodde, att parasiter blott utvecklades i förut sjuka kroppar, och att för framträdandet af en parasitsjukdom, det vore nödvändigt att en annan sjukdom pricdisponer: ide kroppen för parasiternas bildande. Båda dessa teorier ha emellertid nu visat sig falska. Parasiterna äro skadliga produkter, främmande för menniskooch djurkroppar; och för att kunna framkomma, mäste deras igg eller frön införas i kroppar, som passa för deras utveckling. Några tå parasiter förefinnas, det är sannt, i alla menniskooch djurkroppar; men största delen framkallar verkliga sjukdomar och ibland döden. Den vanliga iste om icke farligaste af dessa parasiter är bennikemasken, tenia sollum. Processen, hvarigenom denna parasit förflyttas från musklerna på svin, i hvilka den i larvform letver, är en at följande tvenne. Larverna som vistas i svinets muskler dödas väl genom kokning, men ej alltid genom rökning eller inläggning. Om sedermera en person äter af på dylikt sätt beredt fläsk, får han i sina ineltvor en larv, hvilken sedermera utbildar sig till en fullfärdig bennikemask. Eller ock, hvilket oftare torde förekomma, äta hundar och andra djur af det råa affallet i slagtarhus o. s. v. och svilja dervid en betydlig qvantitet lefvande larver, hvilka sedermera i deras inelfvor utbildas till den ifrågavarande parasiten. Den håller sig fast med sitt hutvud vid djurets maghinna, och lemnar med sin andra ända ifrån sig de successiva äggbärande leder hvilka i denna ända utvecklas. Dessa ägg spridas sedermera genom djurets exkrementer på många ställen och kunna såväl komma i dricksvalten som på grönsaker, hvilka bruka ätas okokta. Om nu en person på detta sätt sväljer ett ägg, fäster det sig genast vid maghinnan och utbildar sig snart derefter till en mogen parasit, hvilken å sin sida lemnar ifrån sig ägg, som sedermera sväljas at svinen — på hvad sätt är lätt att inse, då man känner dessa djurs vanor. En enda af tenia solium besvärad person kan sålunda vara tillräcklig för att smitta en stor mängd svin, hvilka åter å sin sida genom någon af ofvannämnda processer vidare utsprida åkomman. Tania solium är ej den enda farliga parasit, som vi kunna emottaga af de djur vi äta. Helt nyligen har man upptäckt att en mikroskopisk trådmask, kallad trichina spiralis förmär bringa fläsk i ett sådant tillstånd, att ätven en ringa qvantitet deraf, då den ätes okokt, är tillräcklig för att beröfva en menniska lifvet Den process som i detta fall genomgås är följande: — De könlösa larvartade trichine, hvilka kunna räknas till hundradetal i blott en liten del af den muskel de bebo, utveckla sig genast då de komma in i magen a det djur som förtärt köttet; i olikhet med tania solium, som utsänder sina ägg för att utbilda sig utom den kropp de bebo, föder hvarje trichina en hel svärm ungar i magkanalen på det djur de kommit in i; och dessa oräkneliga ungar utvandra nu från magkanalen till alla delar af muskelsysteme ot samt förorsaka der en irritation, som ofta är tillräcklig för att döda. — Denna parasit är desto tarligare som den ej absolut dödas om flå rökas eller inliig