Göteborgsposten – 21 oktober 1863, sida 2

1815 års fördrag numera att anse som fullkomligt brutna, och då de makter, som undertocknat dem, hafva rätt att af Ryssland sordra deras uppfyllande, ha de äfven all juridisk, liksom förut moralisk, rätt, att med vapenmakt tvinga Ryssland atträda från Polen; och skulle man skrida derhän, äro gränserna osäkra. Den talrika ryska polisen i Warschau har ännu icke lyckats upptäcka hvarken nationalregeringens kanslier eller regeringsmedlemmarne sjeltva, ja, ej ens deras tryckeri. Man kan se detta at den hemliga regeringens ännu alltjemt utkommande hemliga organ Nicpodlegose (Oberoendet). Den sabriksarbetare Alger, som för någon tid sedan sköts, angifven för att ha förtärdigat handgranater, siges nu hafva varit engelsk undersåte, och de påstådda granaterna, hvilka man fann hos honom, voro blotta Jernkulor, tillhöriga jernsängar. Den ofsiciösa wienertidningen GeneralCorrespondenz berättar, att i Podolien, Volhynien och Ukraine, der den förlängda betalnmgstorminen för den skatt, som pålagts godsegarne i dessa provinser, nu älven gått till ända, denna indritves med stor stränghet, och då tlertalet af godsegarne dels af penningebrist (tills hvars fortvaro mycket bidrager det ännu alltjemt bestående törbudet mot utförsel at säd och slagtkreatur), dels tillfölje af uppmaning från de hemliga komiteerna icke betalar frivilligt, så ega talrika utmätningar al lösören rum. Men då den polska befolkningen alldeles athäller sig från auktionerna, liksom äfven till största delen den judiska, så äro köparne blott ryssar, mestadels embetsmän, hvilka här åter finna tillfälle att hastigt rikta sig. Deremot upphäfvas ej blott de utlösningssummor, som bönderna äro skyldiga godsegarne och hvilka enligt regeriagens nyaste påbud skola indrit-vas, utan ätven direkte förfallna skatter uttagas ej af bönderna, för att icke reta dem. Men den häraf uppkommande bristen i statens kassor skall betäckas af kontributionen. De talrikaste auktionerna af detta slag förekomma i distriktet Proskurow; den närmaste trakton kring den podoliska hufvudstaden Kamienic betalar frivilligast. Oaktadt all den ryska polisens verksamhet utbreder sig emellertid i dessa trakter alltmera den hemliga nationalorganisationen, och det skall säkerligen ännu en gång komma till ett utbrott. De polska bönder, som bebo Ostrolenkas skogar, de s. k. Kurpi, hvilka äro mycket fromma och bibehålla sina patriarkaliska seder, hafva utfärdat en glödande proklamation till polska nationen, hvari det bland annat heter: Vi resa oss, för att icke förlora ett enda ögonblick, ty våra ficnders helvetiska makt når sin spets. Med händer färgade med våra bröders blod, vilja de böja våra hufvuden under oket, i det de hånskratta åt nationens smärtor och martyrskap samt förstöra dess återstod al lif. I ödmjukhet och undergifvenhet för Guds rättvisa dom, hafva vi hittills uthärdat slafveriet såsom straff för våra synder; men då vår förtryckande fiende kastar sig öfver värnlösa gubbar, qvinnor och barn, på ett skamligt sätt massakrerar predikanterna för vår heliga religion, sänker sig under menniskan, förolämpar och kränker alla gudomliga och menskliga lagar, rågar han måttet af sina ogerningar, och på samma gång är äfven måttet af värt straff fylldt. Sådan är vår tro, bröder, och det är derföre vi i dag taga till vapen, i den fasta förtröstan, att Gud skall genom sin makt bistå den i sina islor eniga nationen, som äteruppvaknar inför de förvånade fiendernas ögon, liksom Frälsaren midtibland vaktarne uppsteg ur grafven. Och i det vi taga till vapen, svära vi inför Gud samt förklara för alla folk, jemväl för våra fiender, att vi ej vilja taga någon annans jord eller egendom; att vi icke vilja rikta oss genom plundring eller beröfva någon friheten; men vi vilja, att man skall ätergifva oss hvad som oss tillhör, hvad som sedan är tillbaka blifvit oss frånryckt genom våld, förstöring och det skymfligaste förräderi; med ett ord, vi vilja det fria Polen, i hvilket sanningen, rätten, jemlikheten, kärleken, broderligheten skola råda, i hvilket vi skola fritt prisa Gud och uppfostra våra barn i våra fäders tro; och så snart detta utförts, skola vi räcka en vänlig hand åt och förlåta den ryska nationen, som i dag är ett blindt verktyg för våra gemensamma sortryckare. Bröder, söner af det gemensamma såderneslandet, i det vi börja den heliga kampen för tro och frihet, vända vi oss till eder och kalla eder: räcken oss handen, ty vi böra alla uppstå som en enda man, starka i tro och hjeltemod; blott genom denna enighet skola vi rensa vår jord från de horder, som inkräktat den. Räcken oss handen, bröder och bönder ; gripen edra liar, gevär och yxor, och med Marias namn i hjertat och på läpparne framåt med oss mot fienden! Räcken oss handen, j ädle bröder; sänden edra söner i våra leder och understödjen oss med edra råd och edra tillgångar, hvilka j så ädelt uppoffren för vår gemensamma moder, fäderneslandet. Polska bröder, i Guds namn, framåt! Till vapen mot sanningens oeh frihetens fiender! Dessa bönder, eller Kurpi, bebo en trakt af trenne distrikter och utgöra en folkmängd nn stora uppgift, och hon kände med smärta hur