Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) — Nej; jag kunde ej gerna undandraga mig att skaffa honom tak öfver hufvudet, då han kommit till mig, fastän han kom objuden. Jag skickade honom tillbaka till Hazlewood med några rader till min mor, som nog skall mottaga honom på bästa sitt. Stackars menniska, hon skulle sannolikt herbergera en kringstrykande hund, om hon visste att han fästat sig vid mig. — Ja, mr Darrell, ni har skäl att sätta värde på er mors tillgifvenhet, svarade juristen allvarsamt. Men vi få ej glömma att vi ha affärer att uppgöra i qväll. Vill ni, när ni tömt thökoppen, komma in med mig i mitt arbetsrum. Launcelot Darrell bugade sig och ställde thkoppen på närmaste bord. Eleanor och Richard hade begge uppuppmärksamt betraktat honom, sedan han kommit in i förmaket. Man kunde lätt märka att han ej hemtat sig från den oangenäma öfverraskning, som fransmannens ankomst väckt. Hans sorglöshet var affekterad, och det var klart att det ) Forts. fr. N:o 248.