—— da sig på ständigt förnyade lån från Tyskland eller medföra en ruinerande export af vår ringa silfvertillgång, måste dessa snart sagdt uteslutande ske genom inköp af engelska sterlingsvexlar. Skola dessa för liqvid af de i Tyskland tagna lånen remitteras till Hamburg, förloras åtskilliga dagars ränta, som, ifall liqviderna verkställdes i London, skulle komma landet till godo jemte inbesparingen af vexelkurtage och kursförlust vid penningarnes förvandling till hamburger-banko, samt i fråga om de i Frankfurt eller Berlin tagna lånen från hamb. b:ko till gulden eller preuss. thaler. Dessa kursförluster äro alldeles gifna, emedan de tyska penningmarknaderna äro så små, att det ligger i de stora börsspekulanternas makt, att efter behag höja eller sänka kursen till sin favör, just under de dagar då de svenska årsliqviderna för jernvägsoch hypotekslån skola enl. kontrakterna verkställas. I London kan man deremot vara förvissad, att vid alla tider för sina penningar erhålla deras fulla värde, och dylika tillställningar för beskattande af den svenska enfalden och godtrogenheten kunna der icke ifrågakomma. Det är visst möjligt att tyskarnes låneanbud, i beräkning på de fördelar som utanför kontraktsbestämmelserna på detta och annat sätt kunna dragas, denna gång skola efter utseendet falla sig åtskilliga procent billigare än de engelska; så mycket mera, som äfven det ifrågavarande 35millioners lånet är alldeles för litet för att i England vinna någon egentlig uppmärksamhet. Det skulle emellertid vara mera än däraktigt, det skulle vara ett förräderi mot landets uppenbara intresse, om man icke å svenska statens sida gjorde allt hvad göras kunde för att nu åtminstone lägga en grund till framtida mera förmånliga lånetransaktioner i England. IIypoteksföreningarne behöfva inom kort större summor. Dessas upplånande i Tyskland skulle ytterligare försämra de svenska obligationernas redan nu ofördelaktiga kurser, hvaremot det icke skall dröja länge, om vårt gamla rykte för noggrannhet i våra förbindelsers upptyllande bibehåller sig, innan de svenska papperen i England skulle vinna ett ständigt stipusdv .—2.49 vuk vid —.— betinga allt fördelaktigare vilkor. Må man besinna, hvilka fördelar vårt broderland Danmark haft genom sina utländska låns upptagande i England, ehuru den tyska penningemarknaden ligger detsamma ännu närmare än oss. Och må man till slut icke glömma, huru tördelaktigt det i våra dagar måste vara, att upptaga ett lån att betalas i guld, då denna metall i följd af den ofantliga guldproduktionen i Kalifornien, Australien m. fl. långsamt men säkert faller i värde, i förhållande till andra varor, men framför allt till silsret. Våra exportvaror komma nog att behålla sitt värde eller fastmera öka detsamma, och år för år skall det falla sig lättare för oss avt betala ett guldlån, under det att svårigheterna år för år skola ökas att för ett siltverlåns liqviderande anskaffa nödigt förråd af denna otvifvelaktigt i värde stigande metall. 12— —36—2— På kongl. operan i Stockholm uppfördes i lördags Mozarts Don Juan med trenne nya rolbesättningar neml. hr Arlberg i don Juans parti, mll Jacobsson i Elviras och den för Göteborgs publik välbekante sångaren hr Weiss i Leporellos parti. N. D. A:s bekante musikrelerent —u— yttrar sig rörande den sistnämndes debut sålunda: Hr W. var för flera en bekant sedan de tyska representationerna å Mothanderska teatern, och hans debut på kongl. scenen visade att denna institution genom hans anställning gjort ett ganska lyckligt kast. Hans röstmaterial är af utmärkt beskaffenhet: en bariton af ovanlig styrka och friskhet med ypperlig metall i klangen, jemn och full i olika lägen. Åsven förstår br W. att göra sin stämmas företräden gällande nästan för mycket, emedan hans eljest lif— A? —