Göteborgsposten – 20 oktober 1863, sida 1

AA — tjäran skulle betyda så synnerligen mycket, om i den andra vågskålen lades det polska martyrsolkets befrielse undan ett snart hundraårigt ständigt växande förtryck. Den allmänna opinionen skall, heter det, tvinga franska regeringen till krig i det den mot Ryssland fientliga rörelsen växer densamma öfver hufvudet. Men kan man icke supponera något liknande om förbittringen mot czarismen på andra sidan kanalen? Skulleticke den kunna vexa engelska regeringen öfver hafvudet eller åtminstone den lille fredsvännen lord Russell? Redan hör man rykten om att denne herre kommer att utträngas ar lord Clarendon, om han skulle vilja spela käringens roll mot den allmänna meningens starka ström. Och lord Palmerston sedan! Denne politiske väderflöjel, som svänger lika fermt tör hvarje vindflägt, som han svängde för trenne decennier tillbaka, skall nog bli den mest krigiske af de krigiske, så snart han upptäcker att John Bull har fullt och fast beslutat sig för ett napptag med jätten i öster. Han skall sauvera apparanserna på detsuperfinaste sätt, gifva de tvetydiga fraser, hvarmed han så ofta hulpit sig ur klämman i parlamentssessioner och vid banketter, den martialiskaste tydning och slå Janitemplets dörr upp på vid gafvel. Den gamle hedersmannen är redo att göra hvarje koncession — till och med uppoffra sjelfva hedern för att få stå qvar vid det britiska statsrodret, trots sina åttio år. Så står det till i England. Och i Frankrike äro fredspartiets chancer ännu svagare. Nationen är förtörnad öfver den famösa gortschakoffska örfilen, som tilldelats den styrelse, hvilken — enligt den moderna bonaparteska teorien — representerar det suveräna franska tolket. Och Napoleon sjelf, om hvilken det säges att folkets krigslystnad hotar att vexa honom öfver hufvudet — hvad skola vi tänka om honom i detta fall? Frankrikes kejsare har icke hviskat P. P. i örat något rörande graden af sin förtrytelse mot petersburgerkabinettet eller beskaffenheten af sina planer. Men ett kan jag säga, fast jag hvarken är kejsarens förtrogne eller en trollkarl, och det är, att utsigten till polska rikets återställande, genom fransk vapenmakt aldrig varit större än nu. Emellertid tyckas kejsar Alexander och hans ministrar, fältherrar och senatorer tänka annorlunda. De lita på frosten och snön och mena att saken är afgjord i deras intresse, innan vårsolen möjliggör ett fälttåg! Hrr Muraview och Berg ha erhållit stränga order att qvåfva upproret i blod, och de uppfylla sitt uppdrag som man kunnat vänta det at dylika krachanerade bödelsknektar. Det är ej längre ett strafssystem mot upproriske undersåtare, som följes; det är ett utrotningssystem, som adopterats. Det polska elementet skall i grund förstöras och de moskovitiska främlingarna taga sitt Kanaan i besittning. En af de tyranner, som bragte Roms kejsaretron i vanrykte yttrade i ett utbrott af förfärande ursinnighet, att han blott önskade att romerska folket hade en enda hals, ty då skulle han kunna afhugga den på en gång. Hvad denne krönte barbar sade vid ett tillfälle, då han ej var mäktig sig sjelf, tyckes de begge nyssnämnda moskovitiska satraperna tänka vid lugn besinning. De kasta också ej längre någon slöja ötver sin afsigt att göra Polen till en skugga at hvad det fordom var eller om möjligt till ett genuint ryskt land. De utfärda proklamationer i fasaväckande grymhet vida ötvergående allt hvad de franska terroristerne, de österländska sultanerne och de romerska kejsarne presterat i den vägen, och de visa dagligen att dessa äro ingenting mindre än nn