Göteborgsposten – 20 oktober 1863, sida 1

lig förevändning att af parlamentet erhålla ersorderliga summor tör att omgifva Portsmouth med en gördel af fästen, och två månader efter parlamentets beslut kullkastar fiistena Sumters och Moultries plötsliga förstöring al de konsedererades flotta denna åsigt och gilver för ett ögonblick segern åt anhängarne af flytande batterier. Lord Palmerstons argumentation i Underhuset gick ut på att bevisa omöjligheten af att förläna åt flytande batterier, ty såsom sådane måste krigsfartyg betraktas, sådana hjelpmedel till anfall och försvar, som det vore möjligt att åstadkomma hos fasta befästningar. Alldenstund användandet af kanoner med stor skottvidd och framför allt af ofantlig kaliber kullkastar alla hittills antagna vilkor för ett krigsfartygs motståndskraft, måste landtbefsistningar alltid hafva företrädet, enär dessa, med fasta marken till grund, kunna uppbära urtillerivapen af en obegränsad vigt. Detta räsonnemang tyckes icke kunna bestr idas, men blef dock besegradt genom händelserna vid Charleston, hvarest, oaktadt Beauregards skicklighet, stena Moultrie och Sumter, dem man trodde vara oöfvervinnerliga blefvo totalt förstörda af nordstaternas flotta. o Två skäl tala för detta resultat. Å ena sidan är besättningarne på flottiljen, inneslutna i sina torn, oändligt mera skyddade än fästenas försvarare; å andra sidan utgjorde Monitors pansarbeklädnad ett motståndsmedel, som ötverträffade hvilket material som helst, som af de belägrade kunde upptänkas till beklädnad af sina försvarsarbeten. Behöfver man derföre i likhet med en af lord Palmerstons antagonister (som trodde sig genom denna logik totalt kunna nedsabla den ädle lorden) antaga, att man skulle vara nödsakad icke allenast att kasemattera alla strandbatterier utan äfven helt och hållet pansarbekläda de förut uppbyggda befästningarne. Det skulle komma jernvägsegarne väl till pass och sätta myror i hufvudet på finansministrarne. Också tro sig törfäktarne at flytande batterier för närvarande hafva vunnet spel. En kommande tilldragelse skall måhända gifva dem orätt; men istället för att inlåta oss i någon diskussion öfver denna fråga, tro vi oss göra bättre uti att framställa de sista framsteg, som amerikanarne gjort uti skeppsbyggeriet. Låtom oss börja med sydstaterna. Deras motståndares försök att med sin flotta bemäktiga sig inloppet till Charlestons redd misslyckades; dervid begagnade de förra sig med mycken fördel af en nyuppfunnen kanon, kallad Brooks kanon. Denna är refflad och kastar en ofantlig projektil, som är mycket lång och i ena ändan försedd med en stålspets. Flera af de monitorer, som gingo i spetsen för flottiljen, erhöllo så betydliga skador att nordstaterna afstodo ifrån vidare strid. Denna framgång uppfyllde de belägrade med hopp. Hvad hade egentligen fattats dem för att ernå en fullständig seger? Endast förmåga att fullfölja sina vunna fördelar. En Merrimac utrustad med Brooks kanoner skulle ha uppvägt hela nordstaternas flotta. Man grep genast till verket och konstruerade Atlanta?, som har kostat en million dollars. Det är en präktig tredäckare i sin största utsträckning af 300 fots längd. Det ötversta däcket bestämdt för artilleriet, är endast 200 fot långt och 40 fot bredt, fartygets bredsidor hafva derigenom erhållit den lutning, som engelsmännen antagit hos sina pansrade fartyg. Ångmaskinerna äro placerade i midten af fartyget, magasinerna föroch akterut. Dess pansarbetäckning har en fots tjocklek; den består af smidda jernstänger af en tums tjocklek, placerade vertikalt; bakom dessa äro andra jernstänger anbragta horisontelt, hvartill