Göteborgsposten – 19 oktober 1863, sida 2

te göra sig mycket besvär, och hyckleri finnes dessutom lott hos dem, som sätta värde på sina medmenniskors omdömen. Mr Darrell var loj och likgiltig af naturen, och han afskydde af allt hjerta hvarje fysiskt och moraliskt arbete. A andra sidan var han så egenkär, att han var temligen likgiltig för andra menniskors omdöme. Om han blifvit anklagad för något brott, skulle han för sin egen skull ha sagt att han ej begått det. Men så länge som andras tankar ej kunde verka störande på hans personliga välbefinnande eller säkerhet, så brydde han sig ej om hvad de tyckte om honom. Duken var borttagen, ty gamla bruk rådde ännu på Tolldale Priory, och man skulle der betraktat en middag i la Russe som en löjlig tillställning; man skulle ansett den mera erinra om barn, som lekte kalas, än om förståndigt folk som intogo sin middag. Duken var borttagen, och en gammal god engelsk desserts tråkiga ceremoni påstod, då en betjent bar till Launcelot Darrell ett kort, liggande på en presentertallrik och bjöd honom det högtidligt under de närvarandes djupa tystnad. Den unge mannen satt bredvid Eleanor Monckton och hon såg att kortet var synnerligen blankt och glatt och midt emellan en herres och en dams kort. Blodet strömmade till Launcelot Darrells panna, då han läste namnet på kortet, och Eleanor såg att hans underläpp sammandrogs hastigt, som om han blifvit utomdentligt förargad. — Hur kom den — den herrn hit? frågade han, i det han vände sig till betjenten.