Göteborgsposten – 17 oktober 1863, sida 2

Der ordning eger bestånd, der uppkommer ingen motsägelse vid hvarje anledning: der är ingen tvist om hvad som måste ske; ingen osämja mellan makarne om hvarje småsak, intet elakt exempel för barn och tjenstsolk. Makarnes tvedrägt är första anledningen till den husliga ordningens upplösning, till osämja i hela huset. Det år husfadern, hvilken såsom furste bland de sina skall inrätta allting ändamålsenligt. Honom tillhör det att ha sin blick öfverallt. Icke, som skulle han besörja allting sjelf, utan blott vaka leröfver, huru en hvar väl förrättor det, som honom är anförtrodt. IIvarje person i huset måste känna omfånget af sina göromål, hvar och en ansvara för deras besörjande. Husfadern vakar öfver mjan bland alla. Aldrig synes han, äfven vid delade åsigter och meningar, med sin maka i öppen strid in barn och tjenstefolk. Föräldrarnes endrägt bevarar allas vördnad oförkränkt och gör splitet å de ö us sida till ett brott emot husfriden. Der en förståndig fader väl ordnat sitt hus, förrättas hvarje dagsarbete utan hinder och med glädje; en hvar sköter sitt kall. Det behöfves blott vänlig tillrättavisning, kärleksfull uppmuntran, för att bevara det helas rörliga verksamhet. Många befallningar verka blott oreda; mycket tadel verkar ledsnad och modlöshet. IIUusfadern, en föresyn för alla, underkastar sig sjelf den husliga tuktens gällande inrättningar och lagar, äfven då när de stundom kunde vara honom hesvärliga. Han åstundar för sig intet undantag. Han vill icke vara den ende obundne i sitt hus och en egenmäktig despot. Tigande och gerna lyda honom alla, när ban sjelf vet att punkligt efterkomma husets lagar. Sålunda försvinna under den Högstes välsignelse i frid och glädje den ena dagen, den ena veckan efter den andra som flögo de bort. (Norrköp. Tidn.) Aro såglar djur! I en landsortstidning, ankommen med senaste post, läses följande, som kan gifva anledning till ofvanstående fråga: Gauthiers menageri har ankommit till staden. Menageriet innehåller en icke obetydlig samling af sällsynta djur och fåglar från olika verldsdelar. Bättre sent än ald I närheten af Halmstad har en femtioettgammal hustru, som under ett långvarigt äktenskap icke förr fått något barn, nu nyligen på sin ålderdom nedkommit med en gosse. Ans I Stockholms Dagblad för den 27 Sept. nde annons: Två allvarsamma och anspråkslösa bättre flickor, med en liten förmögenhet, önska sig en öm och trogen make. De skola bortblåsa molnen från hans panna. Svar afvaktas i förseglad biljett till J. F.. å Dagbladskontoret. Vid en af staden Karlstads gator har i dessa dagar en slagtareskylt blifvit uppsatt, bestående af en i jernbleck utklippt oxe, på hvars ena sida slagtarens eget namn prunkar i stora bokst fver. — Man får väl således antaga, att den behornade figuren skall föreställa icke slagtoffret, utan den värde slagtaren sjelf. I Öresunds-Posten läses följande vackra och sannt poetiska versar, hvilka af förf., hr Max. Axelson, nyligen upplästes i Helsingborgs Handtverkareklubb: g. 8 llvar är mitt hem! Mitt hem är ej blott der som barnen sträcka Små armar, vänligt smekande, mot mig; Dess gränser längre, vida lä äcka: — Hvar ljus och frihet hägra på min stig, Der är ett hem, som kan mig lycklig göra, Och dit min längtan ofta får mig föra. Der fri natnren står, — bland höga fjellen, I mörka skogen utan menskospår, Der floden djerft sig störtar ntför hällen, Der lärkan sjunger uti nordens vår, — Der är ett hem, dit alltid jag betagen, Från verldens hvimmel varit och blir dragen, Der männer mötas, för att tankar byta Med ädel syftning till allt sannt och Der de för menskligheten lansar bryta — Må vara uppå lärdt, på olärdt sätt — Der har jag ock ett hem, dit jag med ifver, Att något lära, gerna mig begifver. ätt, Der, hvarest skämtets glada lusteld brinner, — En eld, som lifvar blott, men ej förtär Och öfverallt, der något skönt jag finner, Som minsta återsken af himlen bär, — Der är ett hem, som jag vill söka gerna, — Må dit mig ofta leda ödets stjerna! Och hvar på vandringen en hand jag finner, En trofast, ärlig, god och kraftig hand Hvar emot mig ett vänligt öga brinner, Med blick, der vänskapskänslan står i brand, Der har jag ock ett hem, der väl jag trifv Och knappt ett skönare än detta gifves. Men helst jag eger det på svenska jorden, Den vänn, a — dyrkad framför allt: Den är för mig det stora hemmet vorden. Der aldrig hjertat än sig kände kallt; Uti det hemmet är mig godt att vara — Må himlen åt oss alla det bevara! Lefve cigarretten! I Konstantinopel utkom efter den sista stora branden ett förbud mot cigarrettrökning på gatorna i Stamberl, Pera samt ombord på fartygen och calkerna i Bosforen, vid vite al 4 dagars fängelse och dessutom penningeböter. Denna förordning uppväckte en sådan allmän ovilja, att polisen måste återtaga densamma. Dessförinnan måste dock en polisagent med lifvet plikta derför. Han erhöll nemligen ett dödande knifstygn af en neger, på hvilken han hade den oklokheten att slå c etten ur munnen. — Fem minuter efter det utropare förkunnat upphäfvandet af förbudet, såg man en ofantlig procession af cigarrettrökare genomtåga gatorna. Alla promenader och offentliga ställen voro uppfyllda af tjocka rökmoln, utsända af glädjedruckna cigarrettamatörer. Fyndiga teaterdicektörer. På en förstadsteater i IIamburg uppfördes nyligen under stormande bifall Shakspeares Macbeth under följande expressiva titel: De blodiga fingrarne eller mördare och hämnare — icke af qvinna född! Den totala frånvaron af allt slags teatermaskineri förskaffade åhörarne det speciela nöjet att se Banquos vålnad klättra upp och ned på en genom ett hål i golfvet nppstucken stege. Den förut hos Renz engagerade veritabla Guttaperkamenniskan, engelsmannen Henderson, gasterar f. n. på pariserteatern Folies dramatiques i ett enkom för honom författadt stycke. Detta bär namnet NipNip och afser naturligtvis endast att omgifva artistens märkvärdiga produktioner med en teatralisk apparat, liksom -Jocko eller den brasilianska Apan på sin tid skrefs för den berömde Klischnigg. Nip-Nip är den flinkaste lilla tjufpojke, man kan se, han hoppar