Göteborgsposten – 17 oktober 1863, sida 1

Veckokrönika. Den senaste veckan har i afseende på intressanta tilldragelser inom vår stad, värda alt af krönikeskrifvaren omnämnas, varit, för att begagna ott expressivt handelsuttryck, ytterligt flan. Göteborgs samhälle är så fredligt och hyggligt — våra polisannaler vittna bäst derom — alt det i sanning kan väcka en krönikeskrifvares förtviflan. Vi befinna oss ännu i en slags öfvergångsperiod, säsongen har ännu ej kommit riktigt i sarten, alla dessa små pikanta on dits, som i sällskahskretsarne äro att uppsnappa, saknas ännu. De stora händelserna äro intet för krönikeskrifvaren att blanda sig uti, de blifva under veckans lopp på vederbörligt sätt behandlade och krönikeskrifvaren kan således ej, utan att komma post festum, lägga sig ombord med dem; för honom återstår således intet annat än att taga skeden i vackra hand och lefva af de smulor som falla från rike mans bord. Är rikeman då en sådan smulgråt, att han ej tänker på sin hungrande broder, återstår naturligtvis för denne intet annat än att suga på ramarne, tilläfventyrs koka sig litet soppa — på en spik, och ej underligt derföre om den kost han har att bjuda på blir mager. Detta är dock ett skäl mera för honom att slå upp sin språklåda, han kan ej skylla på att maten får tysta mun, tvärtom åligger det honom att hålla målron vid makt, ty för det indamålet har han ju fått mål i munnen.