Göteborgsposten – 15 oktober 1863, sida 2

JNJNV. IIvad som hände i Windsor. Ja, upprepade Richard Thornton, jag har anledning att tro att det testamente, som er man bevittnat, i Launcelot Darrells tanka är en vidrig skrift, ty den lär beröfva honom till och med den magra tröst i penningar, som vanligen ärfves af olyckliga äldre söner. — Uvarför tror du det, Richard. — Det skall du få veta, kära mrs Monckton. Historien är något lång, men jag tror att jag kan berätta den på en qvar:. Kan du sedan kläda dig på en qvart till middagen. — Ja, mycket väl. — Hvad civilisationen är odriglig, Nelly! Vi klädde oss aldrig, när vi skulle äta midd.g i the Pilasters; i de förnämsta familjerna der tillgick det på motsatt sätt. Hyrkuskarne och skorstensfejarne taxa vanligen af sig rockarne när middagen skall ätas, för att spisa i skjortärmarna. — Richard! Richard! ropade kKleanor otåligt. — Nå nå, mrs Monckton, för att tala allvar, så skall du få reda på mina äfventyr i Wiudsor. Jag kan icke tåla denne Launcclot Darrell, ty juz tror att han är en ytlig, lättsinnig, känslolös sprätt; i annat fall skulle jag ej kunnat förmå mig att göra hvad jag gjort i dag. Jag har neml. åtminstone ett par timmar agerat spion. Hertigen af Otrenta brukade ha godt om agenter i den genren —