Göteborgsposten – 14 oktober 1863, sida 1

— .i— ————.K Å—— w X — Ä X—— kulanter att öfvertaga. Bondeståndets skånska och blekingska ledamöter slå sig mycket på natursångerskorna, blekingsflickorna Grönberg, men borgarne på Schantzska konserterna. Ni har sett hvilket väsen som nyligen förefallit hos våra stadsfullmäktige med anledning af platsen för uppförande af hus för Slöjdskola, fastän man förut var alldeles enig om platsen: Landtbruksakademiens lokal som ligger tvärs för Beridarbansgatan. Det torde ej vara ur vägen att nämna att allt detta myckna krångel nu i sista timman uppkommit genom den hos oss epidemiska afundsjukan. Saken är den, att vårt högtidliga öfverintendentsembete är fulleligen öfvertygadt derom, att här i landet för visso ingen finnes som kan uppgöra en antaglig ritning till en vacker byggnad, utom detta embetes egna medlemmar, och dess skråmessiga anda kan omöjligen fördraga att se t. ex. öfverste Stål, som till på köpet är officer, komma och öfverflygla ett helt embete — en sådan oförsynthet måste på ett eller annat sätt näpsas. Till evig Guds lycka fanns det nu en arkitekt vid namn Ekman, som sedan gammalt hade ett horn i sidan till öfverste Stål — genom öfverste Stål hade nemligen hr Ekman blifvit tvungen att företaga en kostsam ändring på ett af honom uppfördt, för högt byggdt hus — denne hr Ekman skuffade nu öfverintendents-embetet framför sig för att få det Stålska förslaget omkullrifvet och på samma gång få tydligt inpräntadt, att det ändå ej duger att officerare bebefatta sig med monumentala byggnader efter man nu en gång är så lycklig att ha ett embete med ett så verkligen imposant namn som Kongl. Öfver-Intendents-embetet. Det skall ou bli roligt att se om öfversten skall segra öfver embetet eller icke; det borde åtminstone ej bli svårt, då detta embete ej kan sägas utgöras af mer än en enda person, nemligen professor Scholander, och öfverste Stål i alla fall kan påräkna verksamt biträde i striden af hela topografiska kårens officerare. När således kanske snart frågan kommer före igen och motståndarne till den redan beslutade platsen tala om brist på utrymme, brist på ljus, på luft och Gud vete icke allt samt att skolan bör flyttas till Kungsholmen eller Sillhofvet eller Tyskbagarebergen, så är det bara öfverintendentsembetet som skjuter hr Ekman för sig för att få den Stålska ritningen sönderrifven, i förargelse öfver att embetet blifvit alldeles förbigånget. Och at denna lumpna anledning skulle Slöjdskolan således så sitta emellan! Vi skulle i åratal gå miste om denna för hela landets industri så nyttiga inrättning! Tidningen Nya Dagligt Allehanda öfverraskade oss i thorsdags afton med den oväntade underrättelsen, att Sverige begärt Englands och Frankrikes skydd mot tysk inkräktning. Man frågade sig litet hvar, hur i Herrans namn grefve Manderström nu ställt till, efter vi så oförhappandes skulle behöfva skydd mot Tyskland. Saken blef emellertid klar följande afton genom en officiell artikel i Posttidningen, som upplyser att den artikel i Times, som Allehanda tagit till föremål för sina funderingar, var en artikel som stått i Aftonbladet redan på onsdagen, men som ingen brytt sig det minsta om. Det synes af Allehandas hela artikel, att den egentligen tillkommit för att kittla utrikesministern för att få honom att svara på anfallet och detta tyckes också ha lyckats. Samma Allehanda yttrade för några aftnar sedan, att Sverige genom att träda på Danmarks sida sprang i några små intressens tjenst ell. dyl När man har i friskt minne huru samma Allehanda i somras utgjöt sig i väldiga bramarbaserier om det der drakhutvudet — hvarmed menades Petersburg