sluten af d. 11 febr. och 12 aug. 1858, 8 mars 1860, 7 febr. 1861 och 9 juli 1863, såvida dessa icke redan blifvit verkställda, samt i uppfyllande af de åren 1851 och 1852 genom k. patent särdeles med afseende på hertigdömena Holstein och Lauenburg ingångna förpligtelser; äfvensom i grundandet af en för sagde hertigdömen, Slesvig och det egentliga konungariket Danmark gemensam likställig helstatsförfattning, hvilken tillförsäkrar hvarje del sjelfständighet och lika ställning, så att ingen del blir den andra underordnad, och slutligen i fastställande för hertigdömena Holstein och Lauenburg af provinsförfattningar, hvari stadgas om fast representation med beslutande rätt. H. M:ts regering kan ej undgå att taga i betraktande det allvarsamma i det förslag, som förbundsförsamlingen har att taga i öfvervägande. Hade utskottets förslag ej utsträckt sig längre än till att uttala, att de k. kungörelserna ej uppfylla förbundsbesluten rörande hertigdömena Holsteiu och Lauenburg, att hertigen af Holstein ej har någon rätt att utan Holsteinska ständernas samtycke förfoga öfver hertigdömets penningar, och ej utan landtdagens medverkan utgifva lagar för Holstein, att danska regeringens långa dröjsmål att träffa tillfredsställande anordningar har gjort förbundsexekutionen nödvändig, så skulle H. M:ts regering, om ock beklagande att förbundsförsamlingen just vid denna tidpunkt trädde emellan, dock ej förnekat, att de uppställda principerna verkligen voro riktiga och grundlagsenliga. Men man kan ej fordra, att hela danska monarkiens författning skall lyda under Tyska Förbundets Jurisdiktion. Om ett veto mot danska riksrådet och regeringen beviljas hertigdömena Holsteins och Lauenburgs ständer, så är det klart att de för Danmark nödvändigaste mått och steg mot en utländsk fiende kunna förhindras, att danska monarkiens hela verksamhet kan sörlamas och dess integritet och oufhängighet allvarsamt hotas. II. M:t är genom londonerprotokollet af d. 8 maj 1852 förpligtad att skydda Danmarks integritet och oafhängighet, Samma förpligtelse hafva kejsaren af Österrike och konungen al Preussen åtagit sig. II. M:t skulle ej med likgiltighet kunna åse en militärisk occupation af Holstein, hvilken ej skulle komma att upphöra på andra än för hela den danska monarkien ofördelaktiga vilkor. H. M:ts regering skulle hvarken kunna erkänna en sådan militärisk occupation såsom ett rättmätigt utöfvande af Förbundets makt och myndighet ej heller med fog medgifva att sådant kallades en förbundsexekution. H. M:ts regering skulle ej kunna vara likgiltig för det inflytande, ett sådant förfarande skulle hafva på Danmarks och Europas intressen. II. M:ts regering bedjer derföre allvarligen Tyska Förbundsforsamlingen, att ej forhasta sig, utan öfverlemna stridsfragan mellan Tyskland och Danmark åt bemedling af makter, som stå utom sjelfva stridsfrågan, men fästa vigt vid Europas fred och Danmarks oafhängighet. Russell. Svenska Arbetarens senaste nummer, för d. 10 d:s, innehåller: Serapeum i Memphis (med 2:ne illustr,); Huru det gick till, då Christian IV i Danmark förklarade Carl IX krig; Om sogeln Phoenix; Exempel på hög ålder; Till min son Johannes; Den fläckiga jätteormen (med illustr.); Krig med Ryssland, novell at Sigge (forts.); Ute och hemma, liten veckokrönika. Tapperhetsmedaljer. Sedan K. Mit beslutat tillägga töljande officerare, neml. kapt. vid Dalregementet frih. E. v. Vegesack, löjtn. vid Westgötadals reg:te C. A. Rossander, löjtn. vid lifbeväringsregementet UC. U. O. Nerman och löjtn. vid Bohusläns reg:te E. O. Hultman guldmedaljen för tapperhet i fält har Statskontoret under d. 6 d:s erhållit befallning att föranstalta om prägling at 4 ex. af ifrågavarande medalj, samt att sedermera låta aflemna dem till landtförsvars-dep:tets kommando-expedition, för att i behörig ordning vederbörade tillställas. Från Skara skrifves d. 10 d:s: Skörden häromkring kan nu sägas vara slutad. Både åkrar och ängar hafva i allmänhet gifvit god afkastning, men bergningsvädret har mestadels varit ogynnsamt. Potatissjukan är temligen allmän, men det oaktadt är afkastningen af potatis häromkring öfver medelmåttan; 7:de och 8:de kornet är det vanliga, men 12:te och 16:de hör i år ingalunda till sällsyntheterna. — Marknaden härstädes i tisdags rkte sig för ett särdeles ruskigt väder och affärerna gingo också derefter. Af kreatur, den egentliga handelsvaran under denna marknad, var tillförseln betydlig, men omsättningen gick trögt. För de omkring stånden på torget sig vanligen placerande s. k. knallarne inverkade det regniga vädret särdeles menligt och många af dessa hrr handlande måste knalla sig af utan att ens ha fått bulla upp sina herrligheter. Icke heller i stånden ville det bli någon kommers. Såsom anmärkningsvärdt förtjenar omnämnas, att icke mindre än åtta stånd voro fullproppade med mössor. Ovanligt nog afhördes ingen enda stöld eller annat otyg, men marknadsnöjen af mera fredlig art fanns deremot tillräckligt: hr Gautiors menageri samt musik och sång i hvarje hörn. Tr 0 — — —