Göteborgsposten – 7 oktober 1863, sida 1

liga mot honom och lätit honom bli qvar i England och komma till Woodlands så mycket som han ville; ty då skulle de gifvit honom godt tillfälle att ådraga sig onkelus ovilja. — Uvem kan räkna på en gubbes nycker? tänkte de ogifta systrarna; kanske håller vår onkel af Launcclot, just emedan han sett honom så litet. Å andra sidan hade de nu i främsta rummet att frukta det plötsliga tycke, som sjuklingen fattat för Eleanor Monckton; och systrarna blefvo blekare och sorgsnaro för hvar dag de följde utvecklingen af denna besynnerliga vänskap. Gilbert Monckton lade inga hinder i vigen för sin hustrus besök på Woodlands. Han visste hur noga dörrarna i mr de Crespignys hus voro tillspärrade för mrs Darrell och hennes son, och han visste att åtminstone der skulle Eleanor ej ha någon utsigt att råka mr Darrell. Mrs Mouckton fick derföre besöka sin fars vän så mycket hon behagade, och hon dröjde ej att begagna sig af denna rättighet. Det var af högsta vigt för henne att stå på förtrolig fot med mr de Crespigny och att kunna komma in i hans hus, när och hur hon ville. Hon faun af den gamle mannens utseendo och af hans förfärligt vacklande helsa — som den ena dagen tillät honom att vara glad och liflig och den andra lade honom i vanmakt på sjuksängen — att hans tillstånd var ytterst osäkert. Han kommer kanske att genom sin död lemna sin förmögenhet i Launcelot Darrells händer. Systrarna följde med vexande oro de framsteg, som