Göteborgsposten – 3 oktober 1863, sida 1

Med belåtenhet tyckes hon säga till sig sjelf; Må man gerna gå föraktsuallt förbi mig, jag är ändå den jag är; jag trotsar alla omsivälfningar och kröker ej min rygg för någon. Hvad ni planeren är fäfängt gentemot mig, jag un derkastar mig aldrig den nya tidens platta försköningsbegär. Må man hånle bäst man gitter, det kan ej nedsätta mig! Och i sin stolthet har den stenhårda gamla skönheten ytterligare blifvit underbläst, då hennes mellankomst några dagar under denna vecka tagits i anspråk af den till och från Gustaf Adolts torg passerande vaktparaden, hvilken under Norra Hamngatans upprifna tillstånd nödgats taga krokvägen öfver den krokiga Lejonbryggan.